Utvärdering av SLAM och indirekt georefering av punktmolnsdata : En jämförselse mellan de två laserskannrarna Leica Scanstation P40 och Leica RTC 360 3D.

Sammanfattning: Detta är en fallstudie där två olika Laserskannrar jämförs. Dessa skannrar skiljer sig då de använder två skilda metoder för punktmolnsregistrering. Dessa två metoder är: SLAM (Simultaneous Localization and Mapping) -baserad punktmolnsregistrering och punktmolnsregistrering med den indirekta två-stegs-metoden. Målet med projektet var således att granska den statiska SLAM-baserade skannern Leica RTC 360 3D och jämföra den med den mer traditionsenliga terrestra laserskannern Leica Scanstation P40. Denna undersökning är relevant eftersom det finns en tydlig skillnad mellan dessa laserskannrar både ur en planerings- och en effektivitetssynpunkt. Den statiska SLAM skannern RTC 360 har möjligheten att vara väldigt tidseffektiv då den använder sig av SLAM algoritmen VIS (Visual Inertial System) för punkmolnsregistrering i fält, samt att skannern använder en IMU (Inertial Measurement Unit) som möjliggör skanningar med hög kvalitet utan att instrumentet är ordentligt horisonterat. Vilket är en förutsättning för att kunna genomföra en skanning med P40. Punktmolnen från dessa två laserskannrar jämförs med varandra och granskas visuellt för att analysera vilka skillnader som finns mellan dem. Samma punktäthet används och skanningarna genomförs från samma positioner med båda instrumenten. Utöver detta görs en statistisk undersökning med hjälp av kontrollpunkter och RMS-värden beräknas med hjälp av dessa. För att tillåta denna statistiska analys, georefererades båda punktmolnen med indirekt georeferering till referenssystemet SWEREF 99 16 30 i plan samt RH 2000 i höjd. Just denna process var något enklare att genomföra med P40 än med RTC 360. Då P40 data var något bättre anpassat för bearbetning i Leica Cyclone. Vilket var de program som främst användes för bearbetning av data. RTC 360 använder två pulser för att skanna in varje punkt, vilket resulterade i att den skannade in något fler punkter. Framförallt märktes denna funktion på områden som traditionellt är svåra att skanna med en laserskanner, främst blanka, svarta områden. Det visade sig av kontrollpunkterna att det fanns en liten variation mellan punktmolnenskvalitet där lasersdata från P40 höll 1–2 millimeters kvalitet. Ur detta resultat kunde slutsatsen dras att Leica Scanstation P40 är något bättre för geodetiska ändamål med mycket höga krav på georefereringen. I det flesta andra sammanhang är RTC 360 att rekommendera. Leicas RTC 360 är ett bra exempel på hur SLAM-algoritmen kan användas för att förenkla många laserskanningsprojekt. Även i de projekten med höga krav på detaljrikedom.