Egenmonitorering ur distriktssköterskans perspektiv : Kvalitativ empirisk studie

Sammanfattning: Bakgrund: Informationsteknik är något som utvecklas i snabb takt. Idag finns det teknik som på distans kan överföra information trådlöst. Egenmonitorering via hälso- och sjukvården kan erbjuda patienten en ökad flexibilitet och tillgänglighet. Via egenmonitorering kan patienten kommunicera och få råd och stöd av hälso- och sjukvården. Distriktsköterskan kan utbilda och informera patienten i sin egenvård. Syfte: Var att beskriva distriktsköterskans erfarenheter av omvårdnad i egenmonitorering. Metod: En kvalitativ empirisk design med semistrukturerade intervjuer. Utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys analyserades intervjuerna med manifest innehåll. Resultat: Fyra kategorier och sju underkategorier identifierades. Kategori - Att förmedla kunskap; trygghet och förebyggande. Kategori - Att skapa relation; kontinuitet och tillit. Kategori - Att effektivisera arbetet; ett förlängt verktyg och tidsbesparande. Kategori - Tankar inför framtiden; Det nya mottagningsrummet. Diskussion: Egenmonitorering var ett stöd för distriktsköterskan att förmedla kunskap till patient i deras egenvård. Patienterna kände sig trygga och sökte mindre kontakt med hälso- och sjukvården. Via egenmonitoreringen kunde distriktsköterskan arbeta förebyggande. Det skapade en ömsesidig tillit och kontinuitet. Arbetet underlättades för distriktssköterskan och de hann med fler patienter. Egenmonitorering är något som kommer att utvecklas och finnas i framtiden. Slutsats: Studien visade att arbeta med egenmonitorering är en stor fördel ur distriktssköterskans perspektiv. Via egenmonitorering kan distriktssköterskan arbeta förebyggande. Det har varit under stark framväxt under Covid-19 Pandemin. Egenmonitorering är ett flexibelt arbetssätt.