Rörelseasymmetrier i trav hos islandshästar i träning

Sammanfattning: Ortopediska skador som visar sig som hältor hos hästar orsakar årligen stora konsekvenser för djurvälfärden och är en vanlig orsak till avlivningar. En hälta klassificeras som ett avvikande rörelsemönster kopplat till smärta. För att bedöma hältor studeras hästarnas rörelsemönster med fokus på huvudet och bäckenet. En människa kan endast upptäcka asymmetrier när de avviker minst 25 % från rörelsemönstret, vilket medför en svaghet i den visuella bedömningen, därmed kan hältutredningar kompletteras med objektiva mätmetoder för att mer tillförlitligt bedöma asymmetrier. Idag finns satta gränsvärden vid objektiva bedömningar för när ett rörelsemönster klassas som symmetriskt eller asymmetriskt, men flera tidigare studier har visat att en stor andel av hästarna (70-90 %) som anses friska hamnar över dessa gränsvärden och skulle vid en hältutredning kunna klassas som halta. Islandshästar är idag en populär hästras med sin förmåga till de unika gångarterna tölt och pass, men detta medför även ett annorlunda rörelsemönster. Islandshästarna har ett snabbt rörelsemönster och flera faktorer, till exempel skoning, ryttare och gener, påverkar stabiliteten och kvalitén hos hästens olika gångarter. Denna studies syfte är att med ett objektivt analyssystem mäta islandshästar, som rids kontinuerligt, i trav, för att undersöka prevalensen av asymmetrier. Sjuttiosju islandshästar i åldrarna 5-27 år deltog, både motionshästar och tävlingshästar. Analyssystemet som användes var EquiMoves, baserat på tröghetssensorer (IMUs). Hästarna mättes både för hand och under ridning. Djurägarna fick fylla i ett formulär om hästens skadehistorik, träningsvanor m.m. Gränsvärden för asymmetrier sattes till ± 12 mm för huvudet samt ± 6 mm för bäckenet. Resultaten visade på en asymmetriprevalens på 97 % vid sammanslagning av mätningen för hand och uppsuttet. 87 % var asymmetriska för hand och 82 % var asymmetriska uppsuttet. Medelvärdet för huvudets asymmetrier skiftade mellan 12-45 mm och för bäckenet 6-33 mm vilket tydde på både lindriga samt kraftiga asymmetrier. Majoriteten av asymmetrierna hade en måttligt bedömd tillförlitlighet erhållet av standardavvikelsen. Merparten av hästarna hade en asymmetri kopplat till bakbenen och det fanns även en antydan till en korrelation av ökad grad av asymmetri om hästen var femgångare samt lägre grav av asymmetri om hästen hade en historik av hälta. Prevalensen av asymmetri kan vara kopplat till hästarnas genetiska uppsättning, en lateralitet alternativt oidentifierade hälta på grund av svårigheter att bedöma rörelsemönstret subjektivt. Det går inte att säga att dessa hästar hade någon hälta trots att de var asymmetriska då ingen smärtbedömning i samband med analysen genomfördes. Det är dock troligt att några av hästarna hade oupptäckta hältor då graden av asymmetri var så stor. Det behövs mer forskning om när rörelseasymmetrier är orsakade av smärta, t.ex. i samband med diagnostiska anestesier för att lämpliga gränsvärden ska kunna tas fram. Då kan objektiva rörelseanalyser användas för att göra en korrekt bedömning av islandshästens skiftande rörelsemönster.