Musik, hegemoni och kulturindustri : en studie av tidskriften POP

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar den svenska musiktidskriften POP som gavs ut mellan 1993 och 2000. Teoretiskt förankrad i Gramscis hegemonibegrepp samt Adornos teorier om en standardisering av s.k. låg kultur hävdar jag att vad jag kallar för den traditionella rockmusikens diskurs har blivit rådande och normgivande inom populärkultur. Utifrån en metodologisk diskursanalys kontrasteras POP:s diskurs mot den traditionella rockmusikens dito. Jag pekar på hur tidskriften medvetet tog avstånd från de mest centrala symbolerna för rockens diskurs och istället omfamnade mycket av det som den sistnämnda i sin tur distanserade sig ifrån. Uppsatsen ämnar förklara hur och varför POP försökte bryta den traditionella rockens diskursiva hegemoni. I analysdelen gör jag detta genom att undersöka faktorer som bland annat etnicitet och klass i förhållande till de två diskurserna. I slutändan kommer jag fram till att det var ett utanförskap och sökande efter en identitet som inte rockens diskurs kunde bistå med som låg till grund för detta försök. Samtidigt pekar jag på det faktum att tidskriften aldrig lyckas att bryta den traditionella rockens hegemoni helt, antagligen därför att den sistnämnda är alltför allomfattande på det kulturella planet i vårt samhälle.