Varumärke - en tillgång i balansräkningen?

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar ämnena varumärkesredovisning och varumärkesvärdering. Syftet med uppsatsen är att definiera begreppet varumärke, klargöra lagar och normer inom området och utreda huruvida varumärken kan tas upp av företag som en tillgång. Värderingsmetoder för varumärke ska klarläggas och vi ämnar även att förklara hur svenska företag behandlar varumärken både redovisningstekniskt samt hur de visar övrig extern information i sina årsredovisningar. Vi har använt oss av litteratur, lagar, normer, intervjuer och en fallstudie för att klargöra vad varumärken är, hur värdering kan göras samt vad som krävs för att få ta upp varumärken som tillgångar i balansräkningen. För att kunna visa hur svenska företag redogör för sina varumärken har vi studerat årsredovisningar från 20 svenska företag med starka varumärken. Vår slutsats är att både förvärvade och internt genererade varumärken är immateriella tillgångar av stor betydelse för företagen. Den svenska varumärkesredovisningen är dåligt utvecklad och den präglas av den sedan länge tillämpade försiktighetsprincipen. Då enbart varumärken förvärvas borde detta tas upp som varumärke i balansräkningen. Särredovisning av varumärke från goodwill vid företagsförvärv är en möjlighet men inte en nödvändighet då den är präglad av subjektiva bedömningar. Vilka värderingsmetoder som ska användas är helt beroende på åt vem som värderingen utförs. Årets utgifter för varumärkes uppbyggande får enligt lagen tas upp som tillgång i balansräkningen men detta sker inte i praktiken. Företagens internt upparbetade varumärken får inte tas med i balansräkningen men dess värde borde återspeglas bättre utanför balansräkningen i företagens årsredovisning. Om detta värde varit möjligt att ta upp hade det krävts omfattande norm- och lagförändringar. Dessutom hade företagens soliditet stärkts medan deras avkastningsmått kraftigt försämrats. Vi tror att dessa värden även i fortsättningen kommer att förbli utanför balansräkningen.