Embryots signalering under tidig dräktighet : en jämförelse mellan idisslare, gris och häst

Sammanfattning: Tidig embryonal död under dräktighet är vanligt förekommande hos våra domesticerade djur vilket får konsekvenser för reproduktionsresultatet. För att en dräktighet skall etableras och kunna fortskrida krävs det kommunikation mellan det tidiga embryot eller konceptus (den nya individen med dess fosterhinnor) och det maternella systemet. Utan denna kommer dräktigheten att avbrytas och modern kommer att återgå till brunstcykeln. Gulkroppen (corpus luteum, CL) bildas i äggstocken efter ovulation och producerar därefter det dräktighetsbevarande hormonet progesteron. Progesteron bidrar på flera olika sätt till att skapa och upprätthålla en gynnsam miljö för konceptus i livmodern. Om djuret inte är dräktigt kommer CL efter en tid att genomgå luteolys, vilket hos många arter visats ske till följd av höga nivåer av prostaglandin F2α (PGF2α). Progesteronfrisättningen från CL kommer därefter att upphöra. För att detta inte skall ske sänder konceptus ut signaler under tidig dräktighet, vilket leder till bevarandet av CL och en fortsatt frisättning av progesteron från denna. Denna process, som kallas ”maternal recognition of pregnancy” (MRP), kan definieras som den fysiologiska process som innebär signalering från konceptus vilket leder till bevarandet av CL under en längre tid. Samspelet mellan modern och konceptus är komplicerat och många signaler är inblandade från båda håll, men den här studien har fokuserat på så kallade MRP-signaler. Deras huvudsakliga uppgift är att bevara CL men skiljer sig dock åt mellan olika djurslag. Syftet med den här studien är att redogöra för dessa MRP-signaler, deras mekanismer och med avseende på detta även göra en jämförelse mellan idisslare, gris och häst. MRP-signalen hos idisslare är interferon tau (IFNT) som indirekt hämmar syntesen av PGF2α. Hos gris fungerar östrogen som MRP-signal. Denna hämmar dock inte syntesen av PGF2α, utan omdirigerar istället utsöndringen av PGF2α på ett sådant sätt att luteolys förhindras. MRP-signalen hos häst har ännu inte fastställts men den skiljer sig från de ovan nämnda djurarternas signaler. Dess mekanism tror man dock också syftar till att hämma syntesen av PGF2α. MRP-signaler sänds ut under tidsspannet från att det tidiga embryot frigör sig från zona pellucida fram till att placentabildningen sker. I samband med detta sker även en förlängning av konceptus hos idisslare, en migration hos häst och båda delarna hos gris. Att denna utbredning sker är av stor vikt för att skapa en så stor kontaktyta som möjligt mellan konceptus och endometriet och för att utsöndringen av MRP-signaler ska ske i tillräcklig grad. Mer forskning på detta område krävs för att öka förståelsen om infertilitet på grund av tidig embryonal död och kunna utveckla nya metoder för att förebygga detta. Ytterligare kunskap om denna tidiga signalering och kommunikation behövs även för att optimera olika metoder inom reproduktionsbioteknologin.