HFD:s hantering av EU-stridiga skatteregler

Sammanfattning: Av företrädesprincipen följer att EUF-fördragets bestämmelser om fri rörlighet och icke-diskriminering har företräde framför nationell rätt. Innebörden av principen är bland annat att nationella domstolar vid rättstillämpningen har att åsidosätta en nationell reglering som är oförenlig med EUF-fördraget. Kommissionen har till uppgift att kontrollera så att medlemsstaterna uppfyller EU-rättens bestämmelser. Kontrollen företas exempelvis genom talan om fördragsbrott mot en medlemsstat som inte uppfyller sina EU-rättsliga förpliktelser. Sådan talan kan i vissa fall aktualiseras exempelvis när nationell domstol tillämpar en oförenlig lagregel. För att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av unionsrätten är huvudregeln att högsta instanser i medlemsstaterna är skyldiga att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen (EUD). EUD företar då en bedömning av om den nationella bestämmelsen kan anses utgöra ett hinder mot EUF-fördraget och om den i sådana fall kan rättfärdigas. Efter bedömningen lämnas ett tolkningsbesked som den nationella domstolen har till uppgift att applicera på omständigheterna i målet. EUD dömer således inte i det nationella målet utan har endast till uppgift att meddela hur EU-rätten ska tolkas. Eftersom bestämmelserna om fri rörlighet och icke-diskriminering är av generell karaktär finns det oftast ingen annan EU-rättslig bestämmelse för domstolen att tillämpa i den nationella regelns ställe, så som exempelvis kan tänkas vid tillämpning av EU-direktiv. Frågan om nationell reglerings förenlighet med EUF-fördraget har vid ett flertal tillfällen behandlats inom ramen för inkomstskatt. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) inhämtade år 2000 för första gången förhandsavgörande på inkomstskatteområdet. Därefter har förhandsavgörande inhämtats i flera fall och i skrivande stund inväntar HFD tolkningsbesked i mål rörande kupongskatt, näringsbetingade andelar samt gällande beskattning enligt SINK. Det finns också inkomstskattemål där HFD företagit bedömningen om en relevant lagregel ska anses EU-förenlig eller inte utan att inhämta förhandsavgörande. Syftet med uppsatsen är att analysera de eventuella konsekvenser som uppstår vid den nationella rättstillämpningen när en nationell skatteregel är oförenlig med EUF-fördragets bestämmelser om fri rörlighet och icke-diskriminering. I uppsatsen behandlas hur en nationell domstol har att agera enligt gällande rätt när EU-stridiga lagregler är för handen. Genom en analys av samtliga rättsfall där HFD valt att inhämta förhandsavgörande gällande inkomstskatt, samt ytterligare relevanta rättsfall från HFD och EUD på området, klargörs hur en sådan tillämpning företas av HFD. Rättspraxis visar att HFD konsekvent tillämpar företrädesprincipen. Den nationella rättstillämpningen efter att ett åsidosättande konstaterats vara nödvändigt är skiftande, beroende på vilken/vilka bestämmelse(r) som är föremål för bedömningen. Ibland är det tillräckligt att bortse från ett rekvisit medan det i andra fall är nödvändigt med en mer omfattande utredning och motivering.