Vattenkraft eller vattenmiljö? En analys av ramvattendirektivets implementering till följd av den nationella omprövningen av vattenkraft

Sammanfattning: Den svenska vattenkraften har en stor betydelse för Sveriges elförsörjning, då det är en pålitlig och stabil energikälla som står för ungefär 45 % av Sveriges totala elproduktion. Samtidigt har vattenkraft en negativ påverkan på vattenmiljön då den ger upphov till förlust av biologisk mångfald genom exempelvis försämrade vandringsmöjligheter för fisk, förändrade flödesmönster och torrläggning av tidigare strömmande vatten. Majoriteten av vattenkraftverkens tillstånd och äldre rättigheter har inte prövats mot miljöbalken och på så sätt undgått de krav som miljökvalitetsnormer ställer på god vattenstatus. För att förena vattenmiljö och vattenkraft har en nationell plan etablerats där dessa vattenkraftverk ska genomgå en omprövning för att vattenkraftverkens tillstånd ska förses med moderna miljövillkor. Målet är att största möjliga nytta för vattenmiljön och effektiv tillgång till vattenkraftsel ska säkerställas. Miljökvalitetsnormer härstammar från EU och ramvattendirektivet. Examensarbetets syfte är därför att ställa ramvattendirektivets bestämmelser mot ansökningarna avseende moderna miljövillkor. Metoden består i att definiera ramvattendirektivet ur en EU-rättslig kontext för att sedan analysera kravet på god vattenstatus i ansökningarna. Syftet är att se hur kravet på god vattenstatus reflekteras i ansökningarna och utreda vilka utmaningar den nationella planen och omprövningarna står inför relaterat till möjligheten att hantera konflikten mellan vattenmiljö och vattenkraft. Implementeringen av ramvattendirektivet har genom etableringen av den nationella planen och den nationella omprövningen förbättrats i vissa avseenden, men även inneburit ett svagare säkerställande av direktivets målsättning och syfte. Detta främst sett till att miljökvalitetsnormers legala status riskerar att försvagas, att definitionen av äventyra ger upphov till en sänkt ambitionsnivå avseende vilka åtgärder som behöver vidtas samt att det råder osäkerhet kring hur ett undantag från ramvattendirektivets skyldigheter ska genomföras. Detta reflekteras i ansökningarna inom den nationella omprövningen till stor del. Det uppstår stora utmaningar inom den nationella omprövningen relaterat till möjligheten att uppnå största möjliga nytta för vattenmiljön och en effektiv tillgång till vattenkraftsel, vilket även riskerar att försvåra hanteringen av konflikten mellan vattenmiljö och vattenkraft. Examensarbetets huvudsakliga slutsats är att det troligen krävs en förhöjd ambitionsnivå från riksdag och regering avseende ramvattendirektivets implementering för att vattenmiljö och vattenkraft ska kunna förenas, en avvägning som är fullt möjlig. Det ska inte krävas ett val mellan vattenmiljö och vattenkraft.