Barns resiliens och copingstrategier vid en uppväxt med föräldrar med substansbrukssyndrom : En kvalitativ studie utifrån ett retrospektivt perspektiv

Sammanfattning: Att som barn växa upp med föräldrar med ett substansbrukssyndrom kan innebära en ökad risk att få psykosociala och emotionella problem, jämfört med barn som inte vuxit upp med substansbrukande föräldrar. Syftet med vår studie är att med hjälp av retrospektiva berättelser från självbiografier, författade av personer som växt upp med minst en förälder med substansbrukssyndrom, få en ökad kunskap om hur barn som vuxit upp med minst en förälder med substansbrukssyndrom har hanterat sin situation och lyckas skapa en tillfredsställande psykosocial utveckling i relation till resiliens och copingstrategier. Forskning visar att en del barn som utsätts för betydande motgångar har en resiliens och utvecklar därmed inte psykisk ohälsa eller avvikande beteende. Vår avsikt är att undersöka på vilka olika sätt denna resiliens skapas hos vissa barn trots svåra uppväxtförhållanden samt hur dessa barn hanterar sin situation utifrån olika former av copingstrategier. I vår studie framkommer att barnets miljö är en viktig och bidragande faktor till dess resiliens. En miljö i form av fritidsaktiviteter, stöttande/trygga vuxna och ett socialt liv i form av vänner, hjälper barnet att skapa mening och sammanhang i vardagen. I studien kan vi även utläsa att barnen har använt sig av olika copingstrategier, men att någon specifik copingstrategi inte har varit betydande för hur barnet har lyckats skapa en tillfredsställande psykosocial utveckling. Slutsatsen är att barn som växer upp med minst en förälder med substansbrukssyndrom är beroende av sin resiliens. Samspelet mellan barnets miljö och dess individuella egenskaper är bidragande faktorer till hur barnet, trots sina svåra uppväxtförhållanden, lyckas skapa resiliens och därmed en tillfredsställande psykosocial utveckling.