Barn som bevittnar våld : En syn på utvecklingen av barn som bevittnar våld i svensk lagstiftning

Sammanfattning: Barn som bevittnar våld har blivit en mer aktuell fråga inom den svenska politiken på senare år. Det är först inom de senaste 30 åren som fenomenet har börjat definieras som ett mer allvarligt socialt problem. Införandet av barnfridsbrottet 2021 sätter en ny milstolpe i arbetet kring barn som bevittnar våld. Denna lag ligger till grund för denna uppsats syfte och frågeställningar som ämnar att analysera myndighetsutredningar och propositioner mellan 2000-2022 och undersöka hur fenomenet har konstruerats i offentliga dokument i framväxten av barnfridsbrottet. För att studera denna utveckling är detta en dokumentstudie där författarna utgår från en socialkonstruktivistisk ansats och Hans-Georg Gadamers inriktning av hermeneutik. Med dessa teorier som utgångspunkt analyseras dokumenten utifrån dess historiska kontext och hur dess resonemang kunde resultera i den utveckling som skett. Det metodologiska verktyg som har använts för att hantera problemformuleringen är Hsieh-Fang Hsieh och Sarah E. Shannons beskrivning av riktad kvalitativ innehållsanalys.  Resultatet påvisar att det har skett en förändring i hur barn som bevittnar våld konstrueras i myndighetsdokument. Definitionen av barn som bevittnar våld har successivt förändrats under den studerade tidsperioden, begreppet att uppleva våld har också separerats till en egen term. Det går även att se att barnkonventionen har haft en stor påverkan kring diskussionen kring barns rättigheter i rättsliga sammanhang. Utöver detta diskuterar författarna hur konstruktionen av en bra uppväxt har förändrats i dokumenten samt hur dokumenten konstruerar våldsutövaren och den våldsutsatta.