"Vem ska ansvara för det här?" - En internkomparativ uppsats om värdekedjor i EU-rätten

Sammanfattning: Inom ekonomin har begreppet värdekedja funnits sedan 1985 då det myntades av Michael E. Porter, professor vid Harvard Business School. Porter använde värdekedjekonstruktionen för att förklara värdeskapande aktiviteter inom företag där varje aktivitet utgör en viktig länk i en större kedja som skapar värde och konkurrensfördelar för företagen. Genom att ha översikt över sin värdekedja kan varje företag effektivisera och identifiera sin verksamhet på sätt som kan gynna produktionen. Värdekedjekonstruktionen kan även användas till att tillskriva ansvar, till exempel juridiska personer för annans handling. Varje större företag har idag etablerade affärsförbindelser i form av till exempel leverantörer, entreprenörer eller producenter. Kedjeansvaret kan länka dessa aktörer samman och ansvar för handling kan härledas mellan dem. Därigenom har tankar väckts om hur långt ett sådant ansvar kan sträcka sig och vilken form av gällande rätt det finns som kan föreskriva ett ansvar för annans handling genom värdekedjekonstruktioner. Begreppet har ingen enhetlig eller unionsgemensam juridisk definition. Det är dock inte att förvirra med att värdekedjan som verktyg inte finns i flertalet lagstiftningar och instrument på EU-rättens område. Det är tydligt att det funnits ett behov att tillskriva juridiska personer ansvar för handlingar som orsakats av andra och det är en konstruktion som återkommer överskridande rättsområdena inom EU-rätten. Den 23 februari 2022 presenterade EU-kommissionen ett förslag till direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet där värdekedjan har en uttrycklig regulatorisk roll. Genom direktivförslaget introduceras ett krav på EU-företag att utföra due diligence i sin värdekedja för att identifiera och motverka negativa effekter i verksamheten mot miljö och mänskliga rättigheter. Det finns höga förhoppningar om att direktivförslaget ska kunna leda till att alla EU-företag följer de internationella åtaganden som finns för miljö och mänskliga rättigheter; om företag bryter mot direktivförslagets bestämmelser kan stora ekonomiska sanktioner tilldelas. Däremot är inte direktivförslaget utan kontrovers och åläggandet av ansvar för annans handling genom värdekedja har ifrågasatts. Genom en internkomparation av EU-rätt redogör uppsatsen för värdekedjor i gällande EU-rätt för att kunna dra slutsatser om det nya direktivförslagets regulatoriska kraft. Det står klart att åläggande av ansvar för annans handling genom värdekedja reda är ett effektivt legalt instrument inom EU-rätten men att konstruktionen måste utföras med en balans gällande ansvar och rättssäkerhet.