Omskärelse av pojkar - en rättighet för vem?

Sammanfattning: I Sverige är det sedan 2001 tillåtet för föräldrar att omskära sina söner av andra skäl än medicinska. De vanligaste motiven är religiösa och/eller traditionella. Lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar tillkom som ett resultat av att HD friat en person som med föräldrarnas samtycke omskurit flera pojkar under dåliga hygieniska förhållanden och utan erforderlig smärtlindring. Detta motiverades med att omskärelser blivit så pass vanliga att vårdnadshavarnas samtycke befriade utövaren från ansvar. Den aktuella lagen som sedan stiftades var ämnad att säkerställa att ingreppen utfördes under goda förhållanden. Att förbjuda ingreppen ansågs dels strida mot religionsfriheten, dels öka risken för pojkarnas hälsa, med motiveringen att ingreppen då skulle utföras av okunniga under otrygga förhållanden. Frågan som då kan aktualiseras är om inte ingreppet kan anses strida mot pojkens rättigheter. Det är denna fråga som uppsatsen till stor del handlar om och kommer att utredas med ett kritiskt perspektiv. Lagstiftaren har, enligt min mening, avfärdat motargumenten alltför snabbt då ett religiöst kirurgisk ingrepp utan medicinska fördelar strider mot barnets integritet och religionsfrihet. Det borde inte vara en rättighet för föräldrarna att, i religionens namn, avlägsna förhuden på en omyndig pojke. Likaså borde det vara ett rättighet för ett barn att bestämma över sin egen kropp, varför den typen av kirurgiska ingrepp rimligen borde vänta till vuxen ålder. De religiösa motiven bakom ingreppet kan dessutom anses kränka barnets egen religionsfrihet då det inte nödvändigtvis väljer att följa föräldrarnas trosuppfattning senare i livet. Sedan 1980-talet är det förbjudet att omskära alla av kvinnligt kön oavsett motiv eller tillvägagångssätt. Det går därför inte att motivera att pojkar inte ska ha samma skydd för den kroppsliga integriteten som flickor.