Från vision till verklighet : upplever besökarna en park i enlighet med den gestaltande landskapsarkitektens visioner?

Sammanfattning: Inom landskapsarkitektur läggs mycket fokus på att gestalta utifrån ett koncept som ska genomsyra gestaltningen och leda till sammanhängande platser. Denna kandidatuppsats är en studie i huruvida brukarna uppfattar konceptet i en park. Anna Petrus park i Uppsala utgör studieobjekt eftersom den har ett tydligt kon-cept och för att den består av ett överblickbart rum. Vi som landskapsarkitektstu-denter började med att beskriva parken utifrån vår kunskap. Därefter intervjuades brukarna med fokus på deras upplevelse av gestaltningen. Vidare gjordes en in-tervju med ansvarig landskapsarkitekt som fick beskriva hur hon tänkt kring par-kens koncept. Slutligen analyserades och jämfördes våra, brukarnas och landskapsarkitektens kommentarer. Resultatet av undersökningen visar att par-kens industriella formspråk är viktigt för landskapsarkitekten, samt att parken är anpassad för människor av olika ålder. Vi som landskapsarkitektstudenter upple-ver formspråket som industriellt men initialt uppfattade vi inte att den är anpas-sad för människor i olika åldrar. För brukarna är det tvärtom. I och med undersökningen har frågan väckts om det är nödvändigt för alla gestaltningar att ha ett koncept och om det är viktigt att det uppfattas av brukarna. Miljöpsykolo-gisk forskning visar att miljöer som har ett sammanhängande formspråk upp-skattas mer än miljöer utan detsamma. Koncept är således viktigt vid gestaltning. Däremot kan det räcka att brukarna upplever konceptet undermedvetet och de be-höver inte kunna beskriva det med egna ord.