Rituell slakt - med och utan bedövning

Sammanfattning: Bedövning eller inte vid rituell slakt är en ständigt aktuell fråga, vars lagstiftning och regler skiljer sig mellan olika länder och religiösa grupper. Syftet med denna litteraturstudie är att med utgångspunkt från djurets lidande utreda vilken rituell slaktmetod som ger högst djurvälfärd; slakt utan bedövning eller slakt med bultbedövning, elektrisk head-only-bedövning eller post-cut stunning. Tillvägagångssätten skiljer sig mycket mellan och inom de olika slaktmetoderna, och innefattar alla eller några av de kritiska punkterna; fixeringen, själva bedövningen, snittet samt tiden mellan snitt alternativt bedövning och förlorande av medvetandet. Fixering kan orsaka djuret lidande i form av stress eller rädsla, varför en så kort fixeringstid som möjligt med djuret i upprätt position är att föredra ur djurvälfärdssynpunkt vid såväl bedövad som obedövad slakt. Vid bedövning är det viktigt att utrustningen är i gott skick och slaktaren kompetent för att inte utsätta djuret för onödigt lidande. Tvetydiga bevis finns kring huruvida snittet är smärtsamt eller inte, liksom hur länge djuret är vid medvetande och huruvida det under denna tid kan känna smärta. Författaren drar slutsatsen att djuret ska inneha ”benefit of the doubt” och därmed bör antas känna smärta under dessa moment tills motsatsen är bevisad. En korrekt utförd bedövning innebär minst lidande för djuret, medan en post-cut stunning kan anses vara godtagbar om den genomförs i direkt anslutning till snittet och fixeringen är välutformad.