Föräldraansvaret vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans

Sammanfattning: Personlig assistans infördes som stödinsats för personer med funktionshinder 1994. Insatsen är av stor betydelse både för den enskilde och anhöriga. På senare tid har två rättsfall lett till att flera personer fått sin assistans indragen eller fått avslag på ansökan om personlig assistans. Barn med funktionshinder är den grupp som drabbats värst av det restriktiva rättsläget. Utvecklingen har lett till att föräldrarna till dessa barn fått ta ett större omvårdnadsansvar än tidigare. Frågan om föräldraansvarets omfattning har således blivit högst aktuell. Syftet med detta examensarbete är att undersöka omfattningen av föräldraansvaret vid beslut om personlig assistans för barn. Principen är att personlig assistans för barn endast får beviljas för behov som går utöver vad som är normalt för ett barn utan funktionshinder i samma ålder. Behov som omfattas av det normala föräldraansvaret enligt föräldrabalken (1949:381) (FB) berättigar inte till personlig assistans. Bedömningen av föräldraansvaret för barn med funktionshinder utgår således ifrån föräldraansvaret enligt FB. Slutsatsen är att varken förarbeten, lagstiftning eller rättspraxis ger några klara besked om föräldraansvarets omfattning vid beslut om personlig assistans för barn. Det råder dock ingen tvekan om att det normala föräldraansvaret enligt FB ska beaktas vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans. Rättsläget är oklart, vilket skapar en stor oförutsägbarhet för familjer som ansöker om personlig assistans. Det behövs därför tydligare riktlinjer ifrån lagstiftarens sida. Orsakerna till det oklara rättsläget är flera. Det framgår varken av FB eller dess förarbeten vad det normala föräldraansvaret omfattar. FB anför endast ett rättsligt vårdnadsansvar för vårdnadshavare. Regelverket stadgar ingen skyldighet för vårdnadshavare att personligen sköta sina barn. När föräldraansvaret beaktas vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans, förutsätts dock att FB föreskriver ett sådant ansvar. Assistanslagstiftningen stadgar endast att det normala föräldraansvaret enligt FB ska bedömas utifrån barnets ålder, utveckling samt övriga omständigheter. Det finns ingen angiven metod för hur föräldraansvaret ska beräknas. I rättspraxis har domstolen bedömt föräldraansvaret genom att göra en jämförelse mellan hjälpbehovet hos det funktionshindrade barnet och ett barn utan funktionshinder i samma ålder. Domstolen har dock inte klargjort hur den här jämförelsen görs. När domstolen väl fastställt föräldraansvarets omfattning, avräknas detta ifrån barnets hjälpbehov. Detta görs genom att det funktionshindrade barnets behov beräknas i antal timmar personlig assistans per dygn/vecka, och därefter subtraheras föräldraansvaret för ett barn utan funktionshinder i samma ålder. Det framgår dock inte hur domstolen bedömer hur mycket tid som ska avräknas. Sammanfattningsvis är det flera variabler som bidrar till det diffusa rättsläget.