Fastighet, brukningsenhet eller tomt - vad säger lagen om begreppen?

Sammanfattning: Inom fastighetsrätten är begreppet fastighet centralt. Fastighetsrätten utgår ibland från fastighet och ibland från andra begrepp så som brukningsenhet, tomt och värderingsenhet. Ibland används begreppen som synonymer till fastighet vilket försvårar tolkningar av diverse lagar. Jordabalken definierar vad en fastighet är och fastighetsbildningslagen anger hur fastigheter bildas och ändras. Plan- och bygglagen definierar begreppet tomt men använder både fastighet och tomt som begrepp i dess reglering av markanvändning. Fastighetstaxeringslagen reglerar taxering av fastigheter och i lagen används flitigt alla ovannämnda begrepp. Taxerings- och värderingsenhet samt tomtmark definieras väl i fastighetstaxeringssammanhang. Anläggningslagen reglerar samverkan mellan flera fastigheter i de fall en anläggning nyttjas gemensam. Ett exempel på begreppsförvirring är när fastighetsägare har lagt samman, fastigheter för att spara pengar förknippade med tre olika fastighetsrättsliga kostnader. Den första frågan är att spara på fastighetsskatten genom att sammanlägga obebyggda fastigheter med bebyggda sådana. Den andra frågan är att minska eller befria sig andel i gemensamhetsanläggning. Den tredje och sista frågan är att spara på anslutningsavgiften för kommunala vatten- och avloppsnätet. Finns det möjligheter i lagen som fastighetsägare kan utnyttja för att lyckas med de ovannämnda fastighetsrättsliga frågorna? Har fastighetsägare lyckats och vad har det inneburit för dem och andra fastighetsägare? Syftet med arbetet är att besvara frågorna ovan samt besvara hur begreppen fastighet, tomt, brukningsenhet, värderingsenhet och taxeringsenhet definieras i lag. Är begreppen synonymer? Uppstår begreppsförvirring och i så fall varför? Har fastighetsägare lyckats och vad har det inneburit för dem och andra?