Arbetstillfredsställelse, vår tids mytologi?

Sammanfattning: Den här uppsatsen syftar till att undersöka om gymnasielärare upplever arbetstillfredsställelse inom läraryrket och om Human relations (HR) bidragit eller inte bidragit till upplevelserna av tillfredställelse i arbetet. Trots hög sjukfrånvaro i samhället där arbetet tycks spela en central roll insisterar människan om att arbetet ska översättas i termer som tillfredställelse och meningsfullhet. Läraryrket upplevs besitta en ogynnsam yrkesposition och präglas av hög sjukfrånvaro. För att undersöka det här använder sig uppsatsen av teorier, vilka är: Goffmans dramaturgiska analogi och Frame analysis, Blumer teori om symbolisk interaktionism, Femenologi samt Berger och Luckmanns kunskapssociologiska teori. Uppsatsen visar att lärare väljer att generalisera arbetets helhet genom att endast ta hänsyn till sociala interaktioner med elever i beskrivandet av yrkesvardagen. Trots överflödiga mängder av administrativa uppgifter som dränerar lärarna beskrivs arbetet som tillfredställande. Resultatet visar att lärarna bedriver någon form av självbedrägeriverkstad där generaliserandet av yrkets helhet kan efterlikna en aktiv överlevnadsstrategi. I relation till HR:s roll inom läraryrket upplevs deras bidragande främst komma i form av administrativa frågor där HR:s distans från skolverksamheten omöjliggör en rikare insats. Snarare beskrivs HR utöva en latent skräck där lärare som sköter sig inte riskerar att komma i kontakt med den bestraffande kraften.