Antigena strukturer av betydelse för ett skyddande förvärvat immunsvar mot ekvint infektiöst anemivirus (EIAV) : Antigenic structures involved in development of protective acquired immunity against equine infectious anemia

Sammanfattning: Denna litteraturstudie undersöker vilka immunogena strukturer som har betydelse för utveckling av ett skyddande förvärvat immunsvar mot ekvint infektiöst anemivirus (EIAV). Ekvin infektiös anemi (EIA) är en virussjukdom som drabbar hästdjur. Den kännetecknas av ett förlopp med periodiska viremier Symtomen som ses i samband med viremi orsakas av proinflammatoriska cytokiner från det medfödda immunsvaret. Värden blir vanligtvis asymtomatisk inom ett år efter infektion, därefter fortsätter individen att vara persistent infekterad under resten av livet. EIAV kan överföras via kanyler eller blodsugande vektorer (bromsar och stallflugor) som intar blod från hästar med viremi. Virus från blodet på insektens mundelar förs ut i cirkulationen när den biter en ny häst. Viruset infekterar och replikerar i makrofager, vilket leder till att vävnader som har rikligt med makrofager har höga virustitrar, även om halterna varierar med infektionsfas och virulens hos virusstammen. Ett cellmedierat förvärvat immunsvar förmodas vara en mycket viktig faktor för att begränsa virusreplikationen under den akuta fasen. Antagandet bygger på att virusspecifika cytotoxiska T- lymfocyter uppkommer mycket tidigt. De eliminerar infekterade celler genom lys, vilket minskar viremin och därmed även de kliniska symtomen. Det här tidiga cellmedierade svaret är riktat mot immunodominanta, variabla höljestrukturer, men specificiteten förändras under infektionens gång. Gradvis riktas specificiteten hos det cellmedierade immunsvaret till immunoressesiva, mindre mutationsbenägna epitoper på virusets hölje och till andra bevarade virala strukturer som Gag-proteinet. Det antikroppsmedierade immunsvaret riktas huvudsakligen mot höljesepitoper. Liksom det cellmedierade immunsvaret, riktas det initialt mot variabla strukturer, för att hos ett moget antikroppssvar vara både bredare och riktat mot mer bevarade strukturer. Neutraliserande antikroppar har påvisats vid olika tidpunkter; från 14 dagar PI till ett par månader efter infektion, och oftast efter att de första icke-neutraliserande antikropparna påvisats. Effekten av tidiga neutraliserande antikroppar är inte fullt förstådd, men troligen är de neutraliserande antikropparna involverade i att understödja det cellmedierade försvaret under den kroniska och subakuta fasen, samt för att upprätthålla kontroll hos asymtomatiska hästar. Adaption av det förvärvade immunsvaret skapar ett selektionstryck i virusets miljö. Hästens immunsvar förmår inte eliminera viruset helt, och mellan virusgenerationer kan stammens kontinuerliga mutationer, producera nya varianter som inte känns igen av befintligt immunsvar. Dessa så kallade escape-mutants privilegieras då av selektionstrycket, och kan replikera i högre grad än andra typer. Det första förvärvade immunsvaret driver en snabb antigendrift genom att vara riktat mot mycket få, variabla epitoper som är sannolika att mutera i högre utsträckning. Ett skyddande immunsvar verkar alltså kräva en bred specificitet mot bevarade virusstrukturer hos både det cellmedierade och antikroppsmedierade immunsvaret.