Långvarig ventialtorvård hos patienter med hög ryggmärgsskada- tid för urträning och bakslag i form av returer till intensivvårdsavdelning

Sammanfattning: Bakgrund: Patienter med en cervikal ryggmärgsskada är ofta beroende av ventilator då den neurologiska innerveringen av andningsmuskler har tagit skada. På sikt behövs träning för att kunna andas på egen hand. Urträningsperioden kan dock innebära respiratoriska komplikationer som utgör en stor orsak till sjuklighet och dödlighet. Dessa respiratoriska komplikationer behöver ofta behandlas på IVA, vilket innebär att patienten skickas tillbaka från vårdavdelning till IVA (s.k. returer). Syfte: Att hos cervikalt ryggmärgsskadade undersöka antal, längd och orsaker till IVA-returer samt längden av urträningsperioden. Vidare att undersöka huruvida vidgad kompetens och ett tvärprofessionellt omhändertagande leder till en minskning av antalet returer och förkortar urträningsperioden. Den utökade tvärprofessionaliteten innebär framförallt att vårdpersonal vid vårdavdelningen (sjuksköterskor och sjukgymnaster) utbildas att själva sköta ventilatorer och sekretmobiliserande utrustning, vilket tidigare handhavts av specialutbildad IVA-personal. Metod: En retrospektiv journalgranskning av 26 cervikalt ryggmärgsskadade och trakeotomerade patienter, vårdade från 2004 till 2011 vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Data om antal IVA-returer, dess längd och orsaker samt tid för urträning extraherades ur journaler. Patienter vårdade före införandet av det tvärprofessionella arbetssättet år 2009 (n=13) jämfördes med en senare grupp som vårdats tvärprofessionellt (n=13). Resultat: I den senare patientgruppen kunde observeras signifikant färre dagar på IVA beroende på respiratoriska komplikationer (Mann-Whitney; p=0.012) samt en stark tendens till kortare urträninsperiod (Mann-Whitney; p=0.063). Slutsats: Ett utökat tvärprofessionellt arbetssätt tycks vara fördelaktigt för ryggmärgsskadade då det minskar antalet IVA-returer samt kortar urträningsperioden. Detta borde i sin tur medverka till minskning av komplikationer samt positivt påverka patienttillfredsställelsen. Ett större patienturval behövs emellertid för att kunna säkerställa resultaten