SDQ som screeninginstrument : Dess förmåga att skilja mellan normalpopulation och klinisk population

Sammanfattning: För att ett screeninginstrument ska anses värdefullt behöver det förutom att ha goda psykometriska egenskaper även på ett tillfredsställande sätt kunna skilja mellan normalgrupper och kliniska grupper. Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) är ett instrument som används för att screena barn och unga för psykisk ohälsa. Syftet med studien var att jämföra hur självskattning och föräldraskattning fungerar gällande instrumentets förmåga att diskriminera mellan normalgrupp och klinisk grupp i Sverige, samt att jämföra överensstämmelsen mellan bedömare. Den kliniska gruppen kom från en strukturerad öppenvårdsverksamhet (n=151) och normalgruppen bestod av elever i årskurs sju från Stockholmsområdet (n=246). Resultatet visade att föräldraskattningen diskriminerade väl mellan grupperna och att såväl totala problem-skalan som Impact-skalan var av värde, medan självskattningen fungerade sämre. Att sätta cut-off utifrån 90:e percentilen tycks ge sämre sensitivitet men bättre specificitet än via ROC-analysen. Konsekvenser av skillnader mellan ungdomens och förälderns skattningar, samt hantering av osäkra fall, bör beaktas vid screening.