Att uppleva demens : En undersökning av The Father och dess gestaltning av den subjektiva upplevelsen av demenssymtom

Sammanfattning: Syftet med undersökningen är att se hur filmen The Father (2020) av Florian Zeller gestaltar en subjektiv upplevelse av demenssymtom och ifall de gestaltningsmetoderna kan leda till att åskådarna lättare relaterar till huvudkaraktärernas subjektiva upplevelse. Undersökningen är en fallstudie av scen 2 ur filmen eftersom denna scen visar på störst temporal dissonans mellan story och plot. Scen 2 analyseras kvalitativt baserat på teorier om filmtekniker och koncept som cirkulerar kring ämnena tid och förvirring. Resultatet visar att The Father använder sig av empuzzlement, deceptive continuity, analeps, proleps, repetitiv förekomst, déjà vu, likvärdighet mellan karaktärer, kopian och ihopblandning av personer för att sätta åskådaren i samma situation som huvudkaraktären befinner sig i vilket kan leda till ökad kognitiv empati för huvudkaraktären. Diskussionen föreslår starten för användningen av begreppet “Incertuleps” för obestämda tidshopp i narratologi och diskuterar också hur vidare forskning bör använda sig av att intervjua personer som sett The Father.