Dröjsmålstalan 12 § förvaltningslagen - En undersökning om 12 § FL är ändamålsenlig vid ansökan om svenskt medborgarskap

Sammanfattning: Fram till och med första juli år 2018 saknade svensk lagstiftning ett allmänt rättsmedel för dröjsmål vid myndigheters handläggning av ärenden. Genom införandet av 12 § förvaltningslagen (2017:900) (FL) kom rättsmedlet som ofta benämns som dröjsmålstalan att förändra Migrationsverkets rutiner samt hantering av medborgarskapsansökningar. Myndigheter som tidigare kunde vara passiva vid handläggning av ett ärende är numera tvungna att fatta ett beslut inom en viss föreskriven tid. Sedan införandet av 12 § FL har Migrationsverket fått kritik från bland annat Justitieombudsmannen (JO) där det i ett flertal inkomna rapporter påvisats brister och passivitet från myndigheten. Kritiken har varit främst riktad till medborgarskapsenheternas handläggning av ansökningar om svenskt medborgarskap. I vissa ärenden har sökande vid medborgarskapsenheterna fått vänta flera år innan ett avgörande om svenskt medborgarskap har fattats. Mot bakgrund till det ovan nämnda valde jag att undersöka hur ändamålsenhetlig dröjsmålsbestämmelsen i 12 § FL är gentemot Migrationsverkets handläggning av svenskt medborgarskap. Vidare har jag även valt att undersöka om Migrationsverkets handläggning av svenskt medborgarskap följer rättsprinciperna i 1 kap. 9 § RF. Undersökningen har visat att dröjsmålsbestämmelsen i en allt för stor omfattning brister hos Migrationsverket vid ansökningar om svenskt medborgarskap. Implementeringen av 12 § FL har varit förknippad med stora utmaningar för myndigheten vilket har bidragit till överträdelser av de skyldigheter som åligger förvaltningsmyndigheter, att i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet, som anges i 1 kap. 9 § RF.