Ibland måste jag själv påminna lärarna att jag har dyslexi : En fenomenologisk studie om hur gymnasieelever med dyslexi upplever sin undervisning

Sammanfattning: Utbildning är både en demokratisk och ekonomisk rättighet som påverkar hela livet, även efter avslutad skolgång. En stor andel elever med funktionsnedsättning väljer att studera på gymnasiet men långt färre utbildar sig på eftergymnasial nivå. Alla barn har rätt till en likvärdig utbildning och skolan ska motverka funktionsnedsättningens konsekvenser i undervisningsprocessen och i alla lärmiljöer. Syftet med studien är att klargöra hur gymnasieelever med dyslexi upplever hela undervisningsprocessen. Metoden är en fenomenologisk intervjustudie där åtta gymnasieelever på två stora gymnasieskolor i två olika kommuner intervjuats. Resultatet visar att informanterna upplever att undervisningsprocessen inte tar hänsyn till deras behov och förutsättningar förutom gällande anpassningar av digitala hjälpmedel, längre provtid och hänsyn till stavning. Utöver det visar resultatet att informanterna upplever att de är en i mängden, får ta eget ansvar och ta hjälp av andra (kompisar, mamma, specialpedagog) i undervisningsprocessen. Slutsatser vi kan dra utifrån resultatet är att hela undervisningsprocessen inte anpassas utifrån informanternas behov och förutsättningar. Informanterna får inte en likvärdig utbildning och skolan behöver bli bättre på att möta och anpassa för elever med dyslexi i undervisningsprocessen.