Elevers upplevelser gällande särskilt stöd i matematik : Ur barns perspektiv

Sammanfattning: Syftet med undersökningen var att klarlägga om elever med särskilt stöd i matematik visste varför de fick särskild undervisning. Ett annat syfte var också att ta reda på barnens delaktighet i beslutet och vad de kände angående undervisningen och gruppindelningen. Undersökningen utgår från ett barns perspektiv därmed var ambitionen att barnens egna tankar och värderingar tydligt skulle komma fram. För att uppnå det syftet intervjuade vi sju barn i årskurs fyra. Vi utgick från tre frågeställningar: På vilket sätt har eleven varit delaktig i beslutet om särskilt stöd i matematikundervisning? På vilket sätt har eleven särskilt stöd i matematikundervisningen, enligt eleven själv? Vad känner eleven angående särskilt stöd? Vi använde oss av en kvalitativ forskningsansats med observationer och semistrukturerade intervjuer. Vi bearbetade intervjuerna utifrån de tre frågeställningarna. Resultatet blev sex stycken kategorier dessa är: ingen delaktighet, osäkerhet, stress, arbetsro, utmaning och självförtroende. Den första frågan handlar om att vara delaktig vid beslut om att vara i den lilla gruppen för att få särskilt stöd i matematik. Det visade sig att samtliga elever inte varit delaktiga vid beslutet. Den andra frågan handlar om elevens egen uppfattning om anledningar till varför den var placerad i den lilla gruppen. Samtliga elever hade olika tolkningar. Den tredje frågan handlar om elevens känslor angående att ha särskilt stöd i matematik. Någon elev kände att den lilla gruppen medförde arbetsro då ljudnivån blev lägre med färre elever. Några elever kände hjälplöshet då fröken inte hann med att hjälpa alla. Då läraren lät eleven hoppa över de uppgifter den redan kunde kände eleven att den fick en lagom utmaning. De flesta barn som intervjuades hade en positiv självkänsla när det gällde matematik. Barnen själva ansåg sig vara duktiga på matematik.