Ansvarsgenombrott - En fråga för domstolarna? - En undersökning av ansvarsgenombrottet i svensk rätt

Sammanfattning: En av de mest grundläggande principerna inom aktiebolagsrätten och en stark bidragande faktor till dess popularitet återfinns i 1 kap. 3 § ABL, dvs. aktieägare är som huvudregel inte personligt ansvariga för bolagets förpliktelser. Till varje huvudregel finns undantag och så även här. I Sverige har det diskuterats om aktieägare trotsallt ska kunna hållas ansvariga för bolagets förpliktelser genom s.k. ansvarsgenombrott och på vilka grunder det i så fall kan ske. Genom åren har principerna för ansvarsgenombrott huvudsakligen utvecklats i praxis, men ABL innehåller idag även en del bestämmelser som kan tillskriva aktieägarna personligt ansvar i vissa specifika situationer. I övrigt finns det inget lagstadgat generellt ansvarsgenombrott, vilket innebär att frågan blir ett fall för domstolarna. Försök har gjorts till ett lagstadgat generellt ansvarsgenombrottsinstitut, vilka resulterade i att frågan ansågs bäst lämpad för domstolarna. I denna studie menas därför med ansvarsgenombrott de fall då ett genombrytande av den personliga ansvarsfriheten sker utan stöd i lag. Ett antal avgöranden från HD har behandlat frågan och i doktrin har en omfattande diskussion förts gällande hur avgörandena ska tolkas och om det överhuvudtaget finns något ansvarsgenombrottsinstitut. När domstolarna får både den skapande och dömande makten uppstår en konflikt mot den i Sverige etablerade principen om maktdelning och tillsammans med HD:s senaste avgörande som fastslår att institutet ansvarsgenombrott finns inom svensk rätt, men inte på vilka grunder ett ansvarsgenombrott kan ske leder det till en förhöjd osäkerhet kring när den personliga ansvarsfriheten kan genombrytas. Tidigare har tre rekvisit vuxit fram som ansetts aktualisera ansvarsgenombrott. Dessa är osjälvständighetsrekvisitet, otillbörlighetsrekvisitet och underkapitaliseringsrekvisitet, vilka HD nu menar inte är avgörande för om ansvarsgenombrott ska utdömas. Med hjälp av HD:s avgöranden på området tillsammans med anknytande diskussioner i doktrin utreder förevarande uppsats huruvida ett ansvarsgenombrottsinstitut kan sägas finns i svensk rätt. Enligt min mening blir konsekvensen, av att låta domstolarna fortsätta utveckla principerna om ansvarsgenombrott, att en osäkerhet uppstår kring när ansvarsgenombrott kan utdömas. Fördelarna är emellertid att det troligen sker en rättvisare bedömning.