Större skogsägares val och förutsättningar : självverksamhet, skogskonsult eller skogsägarförening?

Sammanfattning: Det finns förmodligen lika många åsikter om hur skog skall skötas som det finns skogsägare i Sverige. Skogsadministration, som omfattar planering, inspektion, entreprenadkontraktering och virkesförsäljning, kan av skogsägaren skötas på en rad olika sätt. Skogsägaren ställs här inför tre huvudalternativ; han kan sköta administrationen helt i egen regi, anlita en skogskonsult eller gå med i en skogsägarförening. Det är dessa tre som studien fokuserar på. Syftet med denna studie är att med användande av agent- och transaktionskostnadsteori identifiera hur skogsägarnas personliga förutsättningar påverkar deras val av skogskötselalternativ – självverksamhet, en skogsägareförening och en skogskonsult. Datainsamling har gjorts genom intervjuer med ägarna till sex fallgårdar. Till grund för samtalen har legat ett antal hypoteser. Dessa har tagits fram med hjälp av teoribas, som omfattar agentteorin och transaktionskostnadsteorin. Vidare har en löpande dialog förts med Södra Skogsägarna och Skogssällskapet, vilka i studien representerar skogsägareföreningen respektive skogskonsulten. Samtalen med skogsägarna analyseras med utgångspunkt i hypoteserna. De sex fallgårdarna ligger samtliga i Götaland och är allihop stora (över 500 ha produktiv skogsmark). De tre skogsskötselalternativen finns jämnt representerade i urvalet. En av skogsägarna är utbo. De skogsägare, som har hög skoglig kompetens, tenderar att välja en hög grad av självverksamhet. En hög kunskapsnivå är ofta kopplad till stort intresse för skogsbruk, vilket kan leda till att skogsägaren vill vara involverad i sitt skogsbruk. De ägare, som anlitar Södra, vill vara självverksamma men tvingas att välja en skötselpartner på grund av tidskrävande sidoverksamheter. Ibland är skogsintresset hos ägaren så stort att den ekonomiska rationaliteten väljs bort till förmån för personliga värderingar. Den skogsägare, som är utbo, har höga transaktionskostnader för att sköta skogen såsom självverksam, vilket gör att han väljer att samarbeta med en skötselpartner. Denne utbo har stort intresse av att vara delaktig och styrande i skogsbruket, vilket spelar en viss roll i valet av Södra som samarbetspartner. Ju mera passiv ägaren är i skogsskötseln desto starkare är tendensen att han väljer ett samarbete med Skogssällskapet snarare än Södra. Skogsägarna har intrycket att Skogssällskapet helst inriktar sig på en totalförvaltning. Viljan att ha inflytande i en skogsägarförening är liten. Motivet till valet av Södra är snarare rent ekonomiska faktorer. Större skogsägare känner att de har ett stort inflytande genom sin storlek. Får de inte rätt priser har de lätt byta samarbetspartner. Det är inte inflytandet i föreningen som är viktigt utan att de får rätt priser. En god personlig relation är avgörande för samarbetets framgång. Dålig personkemi mellan skogsägaren och samarbetspartnern leder till en mycket hög risk för agentproblem och höga transaktionskostnader. En samarbetspartners dåliga rykte kan påverka den personliga relationen, och rädslan för agentproblem kan vara avgörande vid valet av samarbetspartner. I en så långsiktig verksamhet, som skogsbruk är, kan ett dåligt rykte skada tilliten för en samarbetspartner under åtskilliga år. Samtliga skogsägare anser att de har valt det för stunden bästa och mest lönsamma skötselalternativet.