Jämställdheten och det underförstådda problemet : En studie av strategier för regional jämställd tillväxt

Sammanfattning: Denna studie syftar till att studera hur jämställdhet fylls med innehåll i regeringens nationella strategi för regional hållbar tillväxt och attraktionskraft perioden 2015–2020 och handlingsplaner från tre valda regioner som alla ingår i projektet ”regional jämställd tillväxt”, samt vilka effekter det får för möjligheten att politisera kön. Detta görs utifrån Carol Bacchis metodologi för policyanalys som heter ”What’s is the problem represented to be?” Även den tidigare Alliansregeringen har drivit liknande projekt, men studien avgränsas till den nuvarande regeringens strategi. Utifrån Bacchis sex steg för policyanalys, som bygger på filosofen Michel Foucaults teori om styrning och makt som kallas för ”governmentality”, konstrueras tre forskningsfrågor som alla har en angränsande följdfråga: Hur representeras problemet av regeringen och regionerna och på vilka premisser dessa representationer bygger på? Hur legitimeras problemrepresentationerna och vad som lämnas oproblematiserat? Vilka effekter kan problemrepresentationerna innebära för jämställdhetsdiskursen, individernas liv och hur de ser på sig själv och andra, samt hur problemrepresentationen produceras, sprids, försvaras och hur den kan ersättas? För att kunna reflektera kring detta sista steg tillförs ytterligare teori i form av Chantal Mouffes och Ernesto Laclaus ”diskursteori”. Studien visar på att problemet är brist på kunskap bland de regionala aktörerna och kvinnors bristande kapacitet att verka på marknaden. Jämställdhet problematiseras inte utifrån ett rättviseperspektiv, utan ses som ett medel för ökad regional tillväxt. En problemrepresentation som legitimeras av en problematisk demografisk utveckling och globaliseringen. För att ta till vara på all tillväxtpotential framställs människor som kreativa, vars entreprenörskap ska främjas. En problemrepresentation som sprids genom stora internationella institutioner och framställs som moraliskt rätt. Problemrepresentationen kan ersättas genom att konstruera ett politiskt klimat där motståndares åsikter ses som legitima och därmed möjliggöra politisering av kön och även fler sätt för människor att identifiera sig på.