Vuxnas syn på sin tid som familjehemsplacerade : En studie om anknytning till familjehemsföräldrar och upplevd kontakt med socialsekreteraren

Sammanfattning: Syftet med studien är att ta reda på hur anknytningen med familjehemsföräldrarna och kontakten med socialtjänsten påverkar ett barn vid en familjehemsplacering och vidare in i vuxenlivet. Dessutom studeras även hur god anknytning främjar en familjehemsplacering och kontakten med socialtjänsten. Studien har en kvalitativ ansats och fem intervjuer med vuxna personer som bott i familjehem har genomförts. Delar av Bowlbys anknytningsteori och Antonovskys (2010) föreställning om KASAM användes vid analys av uppsatsens empiri. Resultatet visar att samtliga intervjupersoner har upplevt en trygg anknytning till familjehemsföräldrarna när de var placerade som barn. En trygg anknytning i familjehemmet grundar sig på regler, rutiner, engagemang och samhörighet mellan det placerade barnet och familjehemsföräldrarna. Barn med en otrygg anknytning får det svårare att skapa nya relationer och utveckla en trygg relation till familjehemsföräldrarna vid en familjehemsplacering. I socialtjänstlagen står det att alla barn som placeras i familjehem ska ha en socialsekreterare som kontaktperson (2015:982). Familjehemsplacerade barn behöver en socialsekreterare som de känner tillit till, för att öka möjligheterna till att utveckla bra relationer i familjehemmet och att upptäcka eventuella missförhållanden.