En förskola för alla : En kvalitativ intervjustudie om anpassningar i förskolan

Sammanfattning: I den tidigare forskningen beskrivs anpassningar utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv där forskningen visar på att barn som ofta faller utanför normen är bärare av problemet. Förskolepersonalen ser ofta problemsituationer som någonting negativt där problemet ligger hos individen. I den nyare forskningen ses problemsituationer i stället som en brist i omgivningen kring individen, där anpassningen främst bör ske i verksamhetens utformning. Syftet med studien är att via semistrukturerande intervjuer med förskollärare undersöka vad förskollärarna berättar om hur de arbetar med anpassningar både enskilt och i grupp i det vardagliga arbetet på förskolan. Frågeställningarna är: Vilka anpassningar berättar förskollärarna att de gör i förskolan? och Vad säger förskollärarna om hur underlaget för anpassningar tas fram? De teoretiska utgångspunkter som används är det kategoriska, relationella och salutogena perspektivet. Resultatet av studien visar på att anpassningar är något som sker dagligen på förskolan och att förskollärarna använder sig av olika strategier och metoder för att skapa en så tillgänglig verksamhet som möjligt för alla barn. Slutsatsen är att när förskollärarna använder sig av anpassningar i verksamheten, både på grupp- och individnivå, ökar förutsättningarna för en inkluderande verksamhet och förskolan blir en plats för alla barn.