Anestesisjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter med beredskap för intubering under interhospitala transporter.

Sammanfattning: Bakgrund: Behovet av interhospitala transporter ökar då sjukvården centraliseras. För medföljande anestesisjuksköterska innebär det en förändrad arbetsmiljö, nya utmaningar och nya kollegor. Syfte: Undersöka anestesisjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter med beredskap för intubering under interhospitala transporter. Metod: Tio anestesisjuksköterskor intervjuades med hjälp av en intervjuguide i semistrukturerade intervjuer. Analys och sammanställande av resultat utfördes med hjälp av Lundmans och Hällgren Graneheims (2017) modell för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett övergripande tema, tre kategorier med vardera tre underkategorier uppkom efter analys. Synen på arbetsuppgiften skildes åt, men det ansågs vara något som behövde lösas. På så vis skapades det övergripande temat ”Att lösa arbetsuppgiften”. I kategorin ”Att vara redo för arbetsuppgiften” beskrivs betydelsen av tidigare erfarenhet, utbildning och förberedelser. ”Betydelse av teamarbete” omfattar samarbetet med annan vårdpersonal så som anestesiläkare, ambulanspersonal och mottagande sjukhus. ”Att vårda i en ambulans” redogör för hur stress upplevs, utsatthet och risker för patient och personal. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde interhospitala transporter med intubationsberedskap som en utmanande arbetsuppgift, dock med både positiva och negativa känslor. Samarbetet med andra yrkesgrupper ansågs viktigt. Arbetsuppgiften blev lättare med tiden då mer erfarenhet och kunskap erhållits. Majoriteten av resultatet stämde överens med tidigare forskning, men ett nytt fynd uppkom då det fanns meningsskiljaktigheter i vem som bar ansvar under transport. Ytterligare forskning är önskvärt