Faderskapsregleringens verkningar i praktiken

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Lina Nilsson; [2008]

Nyckelord: Familjerätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är utreda hur faderskapet regleras i svensk rätt samt att undersöka hur faderskapsutredningar går till i praktiken. Jag kommer även att ta upp principen om barnets bästa för att se hur den beaktas vid faderskapsutredningar. Inledningsvis kommer jag beskriva gällande rätt på området för att därefter redogöra för tre intervjuer som jag har gjort med faderskapsutredare i Skåne. Gällande rätt ger barn födda av en gift moder en automatisk fader genom att mannen i äktenskapet presumeras vara barnets fader. I lagen anges inget krav på biologiskt släktskap i dessa fall men om den äkta maken inte är barnets fader finns det möjligheter till hävning av faderskapspresumtionen. Barnet och den äkta maken har talerätt i hävningsfrågan. Den man som anser sig vara barnets riktige fader har däremot ingen talerätt. Om modern är ogift vid barnets födelse skall faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom. Bekräftelsen är det sätt att fastställa faderskapet på som förespråkas eftersom det är ett frivilligt åtagande av föräldraskapet. I dessa fall har socialnämnden en långtgående utredningsplikt som innebär att de skall utreda och slutligen godkänna faderskapet. Endast i de fall en bekräftelse inte kan komma till stånd skall faderskapet fastställas genom dom. Även en bekräftelse eller ett fastställande genom dom kan ogiltigförklaras. För att bekräftelsens giltighet skall utredas krävs det emellertid att det sedan fastställandet uppkommit nya uppgifter som ger anledning att anta att den rättsliga fadern inte är biologisk fader till barnet. Även i dessa fall har barnet och den rättsliga fadern talerätt. Föräldraskap genom assisterad befruktning är ett av de få fall i svensk rätt där föräldraskapet grundar sig på samtycket och viljan att vara förälder istället för på biologiskt släktskap. Genom nytillkomna regler om assisterad befruktning kan två kvinnor numera bli föräldrar till ett barn. Den kvinna som föder barnet blir då barnets moder och den kvinna som har avgett sitt samtycke till befruktningen anses vara barnets förälder. När ett faderskap skall fastställas för ett barn som är fött utom äktenskapet strävar lagen efter att det rättsliga och biologiska faderskapet skall vara detsamma. Efter att ha intervjuat tre familjerättsbyråer i Skåne har det visat sig att faderskapsutredningarna inte alltid är speciellt långtgående. I de fall modern är sambo görs en förenklad utredning. Om samboparet anser att barnet är deras gemensamma och om de har bott tillsammans under hela graviditeten godkänner utredaren normalt alltid faderskapbekräftelsen. Vissa utredare bortser även från förhållandets längd. Dessa två omständigheter kan inte avgöra om mannen i förhållandet är barnets biologiska fader eller om han enbart vill vara fader. I vissa fall vet mannen kanske inte om han är far till barnet eller inte. Enbart modern kan veta om hon har haft sexuellt umgänge med fler män under konceptionstiden. I de fall en faderskapspresumtion eller en bekräftelse ifrågasätts hos socialnämnden är det inte alltid som en ny utredning påbörjas. Om utredaren anser att det är till barnets bästa att ha kvar den man som barnet en gång har fått som rättslig fader görs ingen ny utredning. När barnet är lite äldre anses det ofta vara bäst att barnet får behålla sin psykologiska fader. Om faderskapet ifrågasätts av en man som anser sig vara fader till barnet avstyrs utredningen normalt alltid om modern nekar till denna mans utsaga. Den man som anser sig vara fader till barnet har ingen talerätt vilket innebär att hans möjligheter att bli fader till barnet är begränsade, han måste ofta förlita sig på att någon taleberättigad väcker talan om faderskapet vid domstol. I de fall det är den rättsliga fadern som ifrågasätter faderskapet har han emellertid möjlighet att väcka talan vid domstol. I praktiken innebär detta att den man som felaktigt fastställts som fader har en väldig makt. Om mannen får veta att han inte är barnets biologiska fader kan han vara fader till barnet om han vill men slippa undan ansvaret när han tröttnar. Det är viktigt att barnet får veta vem dess biologiska fader är, dels ur medicinsk och psykologisk synpunkt och dels för att barnet familjeposition är oskyddad så länge faderskapet är felaktigt fastställt. Endast i de fall barnets biologiska fader även är rättslig fader kan barnet få ett kontinuerligt och skyddat förhållande till sin fader.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)