Anestesisjuksköterskors kunskap och erfarenhet av sedering

Sammanfattning: Bakgrund: I anestesisjuksköterskans roll ingår det att utföra sedering under ingrepp eller undersökningar. Anestesisjuksköterskor besitter kompetens inom omvårdnadsvetenskap, medicinsk teknik och medicinsk vetenskap. Vid regional anestesi där sedering används som ett komplement så är anestesisjuksköterskan en trygghet för patienterna. Motiv: Studiens motiv är att sedering är något som upplevs som utmanande och svårt. Författarna anser att det finns en balansgång mellan för ytlig och för djup sedering. Syfte: Syftet är att undersöka skillnader mellan anestesisjuksköterskor på länssjukhus och universitetssjukhus i deras uppfattning av sin kunskap om sedering, bedömning av patientens behov av sedering och bedömning av effekt vid given sedering, samt anestesisjukskörskors tillvägagångssätt vid administrering av sedering. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård (n=50) som var verksamma på länssjukhus och universitetssjukhus inom olika regioner i Sverige. Datainsamlingen gjordes med digital enkät och analyserades i SPSS. Hypotesprövning gjordes med Chi2-test eller Fishers Exact Test. En kvalitativ innehållsanalys utfördes på två öppna frågor. Resultat: Totalt besvarade (n=50) anestesisjuksköterskor från två universitetssjukhus och tre länssjukhus. Majoriteten 80% självskattar sin allmänna kunskap om sedering som bra eller mycket bra. 84% bedömer behov av sedering utifrån kliniska bedömning i förhållande till andra faktorer. Effekt av given sedering bedömer 70% genom att göra en klinisk bedömning inklusive vitala parametrar. Endast 10% använde sederingsskalor som hjälpmedel och 66% har dålig kunskap om sederingsskalor. Anestesisjuksköterskor administrerar sedering genom att titrera läkemedel med TCI eller TIVA. Luftvägen och cirkulationen är viktiga aspekter i planering inför en sedering och kan också utgöra en risk. Ingen signifikant skillnad framkom mellan anestesisjuksköterskor på länssjukhus och universitetssjukhus inom ämnet sedering. Konklusion: Studien påvisade att det inte framkom någon signifikant skillnad mellan anestesisjuksköterskor på länssjukhus och universitetssjukhus i hur de självskattat sin kunskap om sedering, bedömer patientens behov av sedering eller effekt av given sedering.