När sjuksköterska och patient inte talar samma språk : En litteraturstudie

Sammanfattning: Språkliga hinder kan vara en utmaning för sjuksköterskor i mötet med patienter som talar ett annat språk än svenska. Vårdrelationen kan bli lidande på grund av språkliga hinder och sjuksköterskor får det svårare att vårda patienterna utifrån deras unika behov. Att vårdrelationen blir lidande kan vara förödande för patienten då vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient är av avgörande betydelse för en patients hälsoprocesser. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av möten med patienter som talar ett annat språk än svenska. Examensarbetet är en litteraturstudie som grundar sig på elva vetenskapliga studier som beskriver sjuksköterskors upplevelse av språkliga hinder i vården. Resultatet visar att sjuksköterskors erfarenheter är att det kan vara svårare att skapa en god vårdrelation med patienter som inte talar samma språk som sjuksköterskan själv gör. Dessa språkliga hinder gör att patienterna inte kan uttrycka sina behov och sjuksköterskor får svårt med att göra adekvata bedömningar av patientens hälsa. Därmed anses denna patientgrupp vara svårare att vårda. Språkliga hinder kan upplevas som en barriär mellan sjuksköterska och patient och därmed blir det svårare att bygga en vårdrelation tillsammans. Patienters hälsoprocesser beror till stor del på vårdrelationen och att kunna uttrycka sina behov. Tolkanvändning i vården är däremot ett bra exempel på hjälpmedel som kan göra att vårdrelationen kan byggas trots språkliga hinder. Icke-verbala kommunikationsuttryck har också visat sig fungera bra för att göra det möjligt för sjuksköterskan att ge den vård som varje patienten har rätt till, trots språkliga hinder dessa emellan.