Att tappa fotfästet och finna vägar framåt vid kognitiv sjukdom : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Kognitiv sjukdom är en folksjukdom som förändrar förutsättningarna i livet för personen som insjuknar, för anhöriga och ställer stora krav på samhällets resurser. Vi står idag inför stora utmaningar både demografiskt, med en allt äldre befolkning och med att rekrytera personal inom vård-och omsorg. Idag pågår en rörelse mot Nära vård där personer ska vara mer delaktiga i sin egen vård och vården ska i högre grad organiseras och bedrivas med utgångspunkt från patientens behov och förutsättningar. Omställningen innebär att vården samskapar med personen och flyttar fokus från sjukdom till ett mer hälsofrämjande arbete. Detta ställer stora krav på vården för en ökad förståelse för hur det är att leva med kognitiv sjukdom.  Syftet med studien var att beskriva personers upplevelser och hantering av att leva med en kognitiv sjukdom. Metoden var en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklar söktes i databaserna Pubmed och PsycINFO. Alla artiklarna granskades kritiskt och sammanställdes i 6 kategorier och 20 underkategorier. Som teoretisk referensram användes KASAM som mäter känsla av sammanhang.  Resultatet påvisar att få diagnosen kognitiv sjukdom upplevs komma som en chock och som ett hot mot värdigheten som människa, men också som början på en process mot acceptans. Personerna beskrev att minnet försämrades, svårigheter med orientering och att klara vardagliga göromål men också att de använde strategier för att hantera det. För en del personer blev nuet och framtiden kaotisk, där skammen över att inte minnas eller fungera som tidigare, tillsammans med andras personers stigmatiserade syn på sjukdomen, gjorde livet svårt att hantera. Andra uttryckte att de var nöjda med livet och upplevde hälsa, trots sjukdom. Personer med kognitiv sjukdom upplever att alla går igenom sin egen utveckling och ingen person och sjukdom är den andra lik. Trots livsförändrande förhållanden fanns personer som upplevde hälsa och välbefinnande trots sjukdom. Känslan av sammanhang påverkade personernas förmåga att hantera de existentiella, psykiska, fysiska och sociala påfrestningar personen stötte på. Därför behövs ett specifikt utformat stöd som bygger på kunskap och förståelse för vad det innebär att leva med kognitiv sjukdom.