“SKA DETTA SKICKAS TILL SOCIALEN ELLER INTE?” : EN STUDIE OM OROSANMÄLNINGAR PÅ BROTTSOFFER OCH SAMVERKAN MELLAN POLIS OCH SOCIALTJÄNST

Sammanfattning: Det finns en brist på orosanmälningar av brottsoffer som befinner sig i riskfyllda omständigheter, det är dock viktigt att det trots allt sker orosanmälningar även på brottsoffer för att socialtjänsten ska få en underrättelse över situationen och försöka lokalisera adekvata åtgärder och minimera ungdomars utsatthet. Det har även framkommit att det återfunnits missnöje mellan polisen och socialtjänsten. Mot bakgrund av detta ämnar den aktuella studien att undersöka samarbetet mellan polisen och socialtjänsten gällande SoL 14-anmälningar. Tillika ämnas polisens samt socialtjänstens uppfattning på bristen av SoL 14-anmälningar på brottsoffer att utforskas. För att undersöka detta har följande frågeställningar besvarats: hur upplever polisen och socialtjänsten tillämpningen av anmälningsskyldigheten gällande barn som utsatts för brott? Hur fungerar samarbetet mellan polisen och socialtjänsten avseende orosanmälningar? Hur kan problem med hantering av orosanmälningar förklaras och åtgärdas? Resultatet åskådliggör att det finns delade meningar om samverkan med socialtjänsten bland poliserna, medan socialsekreteraren anser att samverkan fungerar bra. De poliser som är missnöjda upplever bland annat att de inte får den återkoppling de hade velat ha. Förbättringar som nämnts inkluderar att etablera medel för direktkontakt med lämpliga aktörer inom respektive myndighet för att främja arbetet med unga, således även att mer kommunikation/återkoppling ska ske. Dessutom vad det gäller anmälningsskyldigheten på brottsoffer som befinner sig i riskfyllda omständigheter menar de flesta att den inte uppfylls och att det sällan utförs SoL 14-anmälningar på brottsoffer. Somliga menar att det beror på okunskap eller att det inte ännu är en del av arbetskulturen. Även tidsbrist eller att det rentav “glöms bort” nämns, de menar på att detta sker för att fokuset ofta är riktat på gärningspersoner och inte brottsoffer.