Förvaltningens roll vid verkställandet av politiska beslut i svenska kommuner : En fallstudie av implementeringen av Brysselkontoret East Sweden

Sammanfattning: Under våren 1995 fattade Norrköpings och Linköpings kommuner beslut om att etablera ett regionkontor i Bryssel. Enligt beslutet skulle kontoret vara verksamhet i tre år, efter det andra verksamhetsåret skulle kontoret utvärderas. Detta innebär att kontoret var en treårig försöksverksamhet och först efter utvärderingen var gjord skulle huvudmännen fatta besluta om kontoret skulle övergå till att bli en permanent verksamhet. Under våren 1998 gjorde undertecknad en utvärdering av East Sweden Brysselkontoret på uppdrag av huvudmännen. Den kvalitativa intervjuundersökning som gjordes i samband med utvärderingen har varit ett viktigt empiriskt bidrag för denna uppsats. I uppsatsen studeras bland annat hur klara målsättningarna var med kommunernas etableringar av EU-kontor och hur hög medvetenhet som fanns. Syftet är att studera implementeringen av Norrköpings och Linköpings kommuns beslut att inrätta ett gemensamt representationskontor i Bryssel Den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen är teorier som i olika grad bygger på ett rationellt beslutsfattande, till exempel rationalistiskt teori och inkrementalistisk teori samt olika perspektiv på styrning vid implementering, bottom-up och top-down. En central teoretisk slutsats av denna fallstudie är att inte bara implementeringsprocessen utan hela policyprocessen har varit starkt inkrementalistisk. Det är inte ovanligt att kommunala policyprocesser är inkrementalistiska till sin karaktär. Kontoret har sitt ursprung i att näringslivet i början av 1990-talet uttryckte ett behov av en kanal i Bryssel, på grund av det kommande medlemskapet i EG. Det intressanta med detta är att kontoret inte alls har utvecklats till ett näringslivskontor, utan framförallt som ett kontor för utveckling av kommunala verksamheter. Tanken med brysselverksamheten var framförallt att den skulle öka regionens möjligheter att hämta hem finansiella medel till regionen, bland annat genom att tjänstemännen skulle vara ett stöd vid de projektansökningar som lämnades in. Under den period som har studerats har brysselverksamheten emellertid inte nyttjats av hemregionen i den omfattning som huvudmännen hade trott. Detta beror bland annat på att flera kommuner i regionen inte har kommit igång med EU-projekt och att verksamheten endast hade varit verksamt i två år då utvärderingen gjordes. Kontoret kan istället karaktäriseras som ett rent informationskontor, i den mening att tjänstemännen i Bryssel i huvudsak hämtar in, strukturerar och förmedlar information till hemregionen. Ett annat huvudresultat är att det har saknats ett tydligt mål med verksamheten. Huvudmännen har förklarat detta med att de inte riktigt viste vad de skulle använda kontoret till eller hur de skulle arbeta. De valde istället att starta en försöksverksamhet och pröva sig fram under en treårsperiod. Avsaknaden av ett tydligt mål har även avspeglats styrningen av kontoret, som har varit svag. Den tjänsteman som engagerades för uppdraget i Bryssel fick inga tydliga riktlinjer hur verksamheten skulle drivas. Detta har varit symptomatiskt för hela den period som har studerats, det vill säga de två första verksamhetsåren.