Hetsande missaktning - En studie av missaktningsbedömningar i underrättspraxis

Sammanfattning: Denna uppsats handlar om straffbudet hets mot folkgrupp. Straffbudet tar sikte på meddelanden som innebär att en folkgrupp missaktas eller hotas. För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att någon av de i lagen uppräknade anspelningsgrunderna har aktualiserats. Dessa anspelningsgrunder är ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Den sistnämnda anspelningsgrunden har emellertid inte inrymts i denna uppsats, eftersom det inte finns någon rättspraxis i anslutning till denna anspelningsgrund. Detta arbete har syftat till att fastställa om de straffrättsliga missaktningsbedömningarna i underrättspraxis skiljer sig åt beroende på bland annat vilken grupp som angrips. Sammanhangets betydelse för domstolarnas bedömningar har också undersökts, samt huruvida underrätternas bedömningar ligger i linje med HD:s praxis. Undersökningen har främst genomförts genom en rättsfallsanalys där hovrättsfall från senare tid har refererats, analyserats och jämförts med varandra och HD-praxis. Resultatet av rättsfallsstudien medger att det främst föreligger stora likheter mellan de olika rättsfallskategorierna. Rent principiellt spelar det mindre roll om ett påstått missaktande meddelande haft anspelning på trosbekännelse, ursprung eller sexuell läggning. Huvuddragen i domstolarnas bedömningar är desamma. Stor vikt fästs vid yttrandets innehåll, och om meddelandet kan anses ha överskridit gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion. Vissa skillnader har emellertid kunnat identifieras. Domstolarna håller tydligare isär uttalanden mot sak från uttalanden mot person i de rättsfall som berör uttalanden med anspelning på trosbekännelse. När uttalanden eller andra typer av meddelanden skett med anspelning på ursprung är det inte helt ovanligt att domstolen undersöker vilka ideologier meddelandet är förknippat med för att avgöra om meddelandet gett uttryck för missaktning. I rättsfallskategorin om sexuell läggning resonerar domstolarna, i något högre utsträckning än i andra fall, kring vad som är att anse som hate-speech – vilket talar för att konventionsperspektivet varit mer närvarande i dessa bedömningar. Sammanhanget har spelat stor roll i närmast samtliga bedömningar. Olika sammanhang har tillmätts olika starkt yttrandefrihetsrättsligt skydd. Politiska diskussioner anses vara ett sammanhang där ribban för vad som ska betraktas som hets mot folkgrupp är något högre än om sammanhanget inte varit just en politisk diskussion. Även religiösa sammanhang, där den tilltalade exempelvis stött sina uttalanden på en religiös urkund, har åtnjutit ett särskilt skydd. Sammantaget ligger underrättspraxis i linje med HD:s praxis, och de skillnader som finns mellan de olika anspelningsgrunderna kan motiveras rättsligt. Det är även möjligt att argumentera för att olika sammanhang ska tillmätas olika starkt skydd. Möjligen kan det påstås att underrätternas bedömning av vad som utgör en predikosituation inte nödvändigtvis är helt förenlig med HD:s åsikter i samma fråga. HD har dock inte explicit bedömt vad som är att anse som en predikosituation och begreppet är alltså inte helt definierat.