Idrottskulturens påverkan på självkänslan – ur ett genusperspektiv : ”Ingenting är någonsin perfekt, även fast det är väldigt bra”

Sammanfattning: I Sverige finns en allmän uppfattning om att idrotten är god och har en positiv inverkan på såväl individ som samhälle. Däremot är idrottens roll komplex och forskningen på huruvida det finns en korrelation mellan idrottsdeltagande och upplevd självkänsla är mer delad. Denna kandidatuppsats syftar till att undersöka hur idrottare upplever att deras självkänsla har påverkats av den kultur och de normer som dominerar den idrottsliga miljön samt hur denna upplevelse eventuellt skiljer sig mellan kvinnor och män. Uppsatsens teoretiska ramverk utgår från socialpsykologiska teorier om självkänsla och hur sociala miljöer påverkar individen. Teorierna behandlar generell självkänsla, prestationsbaserad självkänsla, fysisk självkänsla, självkoncept och social identitet. Uppsatsen tillämpar en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med totalt sex respondenter. Givet uppsatsens genusperspektiv har intervjuerna fördelats på tre kvinnor och tre män. Resultatet visar inget tydligt mönster mellan idrottsdeltagande och generell självkänsla. Samtliga respondenter upplever att prestation och jämförelse är det som påverkat självkänslan i störst utsträckning. Den största skillnaden mellan de kvinnliga och manliga respondenterna gäller den fysiska självkänslan där kvinnorna påverkats mer av kroppsideal inom idrotten. Det mest utmärkande i uppsatsens resultat är den delvis normaliserade tystnadskulturen som finns inom idrotten.