Du Gamla, Du Fria - Tvångsvård för missbrukare i tiden : En kvalitativ dokumentstudie om tvångsvård för personer med missbruksproblematik

Sammanfattning: Studiens syfte är att undersöka hur förarbeten gällande tvångsvård för personer med missbruksproblematik konstruerat dessa personer över tid och vad som framställs som viktigt i tvångsvården av individer med denna problematik, samt hur tvångsvård har rättfärdigats i dessa förarbeten. Studien är en dokumentstudie med en kvalitativ innehållsanalys, och materialet består av proposition till 1913 års Alkoholistlag, SOU till 1988 års LVM och Samsjuklighetsutredningen från 2023. Bearbetningen av materialet resulterade i tre teman: Medikalisering av missbruk, Missbruk som samhällelig och social avvikelse samt Rättfärdigandet av tvångsvård och dess syfte. Resultat och analys visar att konstruktionen av personer med missbruksproblematik har förändrats. I proposition till Alkoholistlagen framhålls moralism och bristande karaktär som ett kännetecken för personer med missbruksproblematik. LVM-utredningen konstruerar att personer med missbruksproblematik inte vet sitt eget bästa i relation till vårdbehov. Samsjuklighetsutredningen konstruerar personerna som självständiga aktörer med inflytande över sitt liv och sitt vårdbehov. Den sociala och medicinska vårdens roll skiljer sig också mellan förarbetena. Propositionen till Alkoholistlagen framställer missbruksproblematik som en sjukdom som behöver botas, LVM-utredningen framställer ett helhetsperspektiv på missbruk med sociala skadeverkningar och Samsjuklighetsutredning påvisar en medikalisering av missbruk där det benämns vara en beroendesjukdom. Samtliga förarbeten framställer missbruk som ett samhälleligt problem. Propositionen till Alkoholistlagen benämner även missbruk som en samhällsfara. LVM-utredningen benämner missbruk som ett socialt problem, och Samsjuklighetsutredningen benämner det vara främst ett medicinskt problem. Tvångsvård rättfärdigas av samtliga förarbeten som en nödvändig och livsuppehållande åtgärd.