Avelsstrategier mot höftledsdysplasi

Sammanfattning: Höftledsdyplasi är hos hund en ärftlig åkomma som uppfödare har försökt avla bort i årtionden. Tyvärr har uppfödare och rasklubbar i de flesta fall inte uppnått de resultat de hoppats på. Mitt mål med denna litteraturstudie har varit att försöka ta reda på varför och vad man i dagsläget gör för att förbättra dessa avelsprogram. Jag har även försökt finna svar till varför avelsframstegen skiljer sig mellan olika raser och olika länder. För att förstå sambanden mellan avelsstrategier och avelsframsteg har jag även gått djupare in på hur höftledsdysplasi nedärvs. En bidragande orsak till att avelsframstegen är så blygsamma tycks vara att många uppfödare inte tar hälsoprogrammen seriöst. Eftersom utvecklingen av höftledsdysplasi påverkas av ett flertal både ärftliga- och miljöbetingade faktorer är den fenotypiska selektionen som traditionellt använts inte tillräckligt selektiv. För att kunna skilja fenotypiskt likvärdiga avelsdjur från varandra ska man under de närmsta åren införa avelsvärden vilka bygger på nära släktingars röntgenresultat och som dessutom korrigerar för miljöfaktorer. Detta ger en mycket bättre uppskattning av ett djurs avelsvärde och det blir lättare för uppfödarna att välja djur med bra anlag. Förhoppningsvis kommer vi att se resultat av detta i framtiden. Flera studier har funnit olika quantitative trait loci som påverkar utvecklingen av höftledsdysplasi vilket väcker hopp om att man i framtiden kan göra gentester som avslöjar om hunden bär på anlag för höftledsdysplasi.