Arkitekturpolitik : förslag till nytt innehåll i en nationell arkitekturpolitik

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Department of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

Sammanfattning: I Sverige har vi ett arkitekturpolitiskt dokument vid namn ’Framtidsformer’. I ’Framtidsformer’ lyfts att arkitektur är viktigt och att arkitektur är politiskt. (Regeringskansliet, 1997 [online]) Detta kandidatarbete syftar till att undersöka och vidareutveckla detta påstående, det vill säga påståendet att arkitektur är viktigt och att arkitektur är politiskt. Parallellt med att detta kandidatarbete skrevs pågick en utredning, initierad av regeringen, av dokumentet ’Framtidsformer’. Kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth, hänvisar till att regeringen inlett ett arbete för att förnya arkitekturpolitiken (Adelsohn Liljeroth, mars 2014 [online]). Om kandidatarbetet skrivits senare hade antagligen innehållet i denna uppsats sett avsevärt annorlunda ut, som ett resultat av utredningen. Detta har inte tagits hänsyn till eftersom beskedet om utredningen kom efter att skrivandet av denna uppsats redan påbörjats. Målet med att skriva detta arbete var att bidra med progressiva förslag på hur Sveriges arkitekturpolitiska dokument kan och bör förnyas. Bredden på materialet som använts som underlag spänner från forskning och politiska dokument, till litteratur i form av artiklar och böcker, till podcastavsnitt och tv-program. I detta kandidatarbete undersöks svaret på vad en uppdaterad version av Sveriges arkitekturpolitik skulle kunna innehålla. Arbetet behandlar även varför det är av betydelse att innehållet uppdateras. Sammanfattningsvis finns det mycket en uppdaterad version av Sveriges arkitekturpolitik skulle kunna innehålla. Detta arbete presenterar ett tankespår inom området, nämligen författaren av uppsatsens, inte ett färdigt förslag på ett nytt arkitekturpolitiskt dokument. Förutsättningen för att uppdatera innehållet i Sveriges arkitekturpolitik bör, enligt mig som skrivit denna uppsats, vara att arkitektur ska finnas till för alla att ta del av och att allas livskvalitet ska öka med ökad arkitekturkvalitet. Genom en uppdaterad version av Sveriges arkitekturpolitik kan, som ett resultat av en bräddad förståelse för att arkitektur är viktigt och att arkitektur är politiskt, förhoppningsvis mer resurser läggas på arkitektonisk kvalitet. Det har varit den sociala aspekten av en så kallad hållbar utveckling som stått i fokus i denna uppsats. Detta främst då det krävts en begränsning av vilka aspekter som ska diskuteras i denna uppsats. Det har fallit sig naturligt att diskutera social hållbarhet över ekologisk och ekonomisk hållbarhet då social hållbarhet diskuterats mer i de källor som utgjort underlaget för denna uppsats. Jag som författare av denna uppsats vill dock tillägga att jag anser att både de andra aspekterna bör behandlas av arkitekturpolitiken. I slutet av arbetet med denna uppsats presenterade Kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth, att Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö, blivit utsedd att arbeta vidare med utredningen av ’Framtidsformer’ och en ny arkitekturpolitik. (Adelsohn Liljeroth, maj 2014 [online]) Jag anser att detta tyder på att utfallet av denna uppsats ligger i linje med den utvärdering av ’Framtidsformer’ som regeringen genomfört.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)