Vilken avfallstaxa skapar högst avfallskvalitet? : En jämförelse av SÖRAB-regionens avfallstaxor och tjänster som styrmedel för hushållens avfallshantering

Sammanfattning: Avfallstaxan är ett verktyg som kommunen kan använda för att genomföra det som man bestämt i sin avfallsplan, och därmed avspeglar dess utformning kommunens ambitioner och mål gällande avfallshantering. Den kan utformas på olika sätt genom fasta och/eller rörliga avgifter och får främja en miljöstyrning, men behöver följa självkostnads- och likställighetsprincipen. Syftet med denna rapport är att undersöka vilken effekt de olika utformningarna av avfallstaxor inom SÖRAB-regionen  i form av ekonomiska incitament och regleringar har på kvaliteten av avfall från hushåll.  Studien undersöker mängden restavfall som genereras, anslutningsgrad till matavfallsinsamling och andel av matavfall som hushållen sorterar ut, den mängd farligt avfall och elavfall som slängs av invånarna årligen samt hur stor andel av denna mängd som felaktigt slängs bland restavfallet.  Utöver detta har målet varit att utröna om andra faktorer utöver avfallstaxan, såsom arbetssättet inom kommunerna, påverkar de ovannämnda resultaten. Resultaten baseras på en tidigare utförd plockanalys och data från insamlingsstatistik, intervjuer med ansvariga inom avfallsområdet i respektive kommun, kommunernas avfallstaxor samt en litteraturstudie. Hushåll i de två kommunerna som använder vikttaxa genererar ej lägre mängder avfall, i motsats till vad majoriteten av tidigare litteratur redovisat. Då de vanligaste hämtintervallen i kommunerna kartläggs och jämförs med den mängd avfall som genereras, framkommer att det i tre av fyra kommuner där hämtning varje vecka är vanligast, skulle vara möjligt att övergå till hämtning varannan vecka. Detta talar för att det rådande ekonomiska incitamentet för denna typ av förändring för hushållet ej är tillräckligt, och det kan diskuteras huruvida detta har en negativ effekt på mängden avfall från hushållen. De kommuner som svarat att majoriteten av hushållen har hämtning av avfallet varannan vecka uppvisar ett samband, om än något svagt, gällande att ha lägre mängder restavfall. Den högsta anslutningsgraden till matavfallsinsamlingen för småhus ses i Sundbyberg (100 %) där ett obligatorium råder. Upplands Väsby uppvisar den lägsta anslutningsgraden för småhus (23 %),  där man får en ytterst marginell ökad kostnad vid anslutning. Den årliga kostnadsskillnaden för småhus i kommunerna varierar mellan en minskning på 1 455 kronor (-42,3 %), till en ökad kostnad på 5 kronor (+0,3 %) vid anslutning till matavfallsinsamling. Resultaten indikerar att det inte finns ett samband mellan högre procentuell kostnadsminskning mellan de olika kommunerna och en högre anslutningsgrad, däremot att en marginellt ökad kostnad verkar ge en lägre anslutningsgrad.  Denna avsaknad av samband gäller både för hushåll i småhus och i flerbostadshus. Generellt är dock avfallsavgiften i förhållande till andra hushållsavgifter relativt liten, vilket även framkom vid flera intervjuer i kombination med att hushåll nog ej är särskilt insatta i taxan, vilket kan förklara avsaknaden av ett samband. För flerbostadshus ses den högsta anslutningsgraden i Sollentuna (90 %) medan Vallentuna (22 %) har den lägsta anslutningsgraden. I den förstnämnda kommunen har matavfallsinsamlingen pågått minst 15 år längre än i övriga kommuner, vilket skulle kunna vara en påverkande faktor. Den ekonomiska besparingen är per hushåll lägre för flerbostadshus än för småhus, och varierar enligt beräkningarna mellan 387 kronor och 142 kronor. Den procentuella minskningen varierar för denna bostadstyp mellan -30,6 % och -10,8 %. Andelen utsorterat matavfall per anslutet hushåll varierar mellan cirka 31 % och 55 %. Dock är insamlingsmängderna inte åtskilda mellan de två olika bostadstyperna, vilket kan tänkas påverka resultatet då kommunen med högst andel utsortering även är den som har lägst andel hushåll i flerbostadshus, en bostadstyp som i intervjuerna indikerats vara svårare att nå fram till med information. Noterbart är att det i Upplands Väsby där det ej är ekonomiskt fördelaktigt för småhusen att ansluta sig, ej visar på en högre andel utsorterat matavfall per anslutet hushåll. Då beräkningen  istället baseras på andel utsorterat matavfall per invånare varierar värdet mellan drygt 16 % och 41 %,  vilket innebär att de kommuner som har de lägsta andelarna har en relativt lång bit kvar för att  uppnå dels regionens egna mål och det regionala målet. Tjänster för kostnadsfri hämtning av farligt avfall och elavfall i småhus används enligt intervjuerna i liten skala, och kan bero på informationsbrist eller att dessa hushåll främst själva slänger detta avfall på återvinningscentralen. I fem av kommunerna slängs större mängder farligt avfall felaktigt i soppåsen bland hushåll i flerbostadshus än i småhus, jämfört med elavfall där det i en kommun slängs större mängd i soppåsen i flerbostadshus. Den totala mängden farligt avfall respektive elavfall som slängs beräknat per invånare är minst i de två kommuner där andelen hushåll i flerbostadshus är högst, medan andelen som felaktigt slängs i soppåsen av de två avfallsfraktionerna är högst i dessa kommuner. Detta skulle kunna bero på att utslaget av ett felsorterat objekt blir större då totalmängden är lägre, alternativt att boendeformen har betydelse. Resultaten indikerar svagt att hushåll i flerbostadshus i de kommuner som inte erbjuder kostnadsfri hämtning av farligt avfall slänger  större mängder felaktigt i soppåsen jämfört med hushållen i småhus i samma kommuner.  Detta samband ses ej gällande elavfall. Dock kan det diskuteras huruvida detta verkligen är en faktor som påverkar då tjänsterna ändå ej tycks nyttjas i särskilt stor utsträckning. Kommuner där invånare erbjuds fler insamlingsmöjligheter än endast återvinningscentralen och den mobila återvinningscentralen verkar, om än svagt, placera sig något bättre än andra kommuner gällande mängd farligt avfall som slängs i soppåsen, ett samband som dock ej uppvisas för elavfall. Generellt är det dock inte möjligt att dra statistiskt säkerställda slutsatser av resultaten då underlaget på nio kommuner är för lågt. En viss risk för felkällor finns även grundat på att resultat till viss del baseras på mängder från en plockanalys, där risken finns att slumpen har en påverkan på resultatet. Det är svårt att ge rekommendationer gällande om en viss utformning av taxan i en kommun även skulle fungera bra i andra kommuner i regionen, eftersom resultaten ur denna studie inte visat på starka samband. Detta kan nog bero på att olika aspekter av kommunernas arbete samverkar, vilket gör det svårt att peka på en specifik faktor som påverkar framgångsrikt.