Men brukarna då? : Ett förslag på hur arkitektens roll kan utvecklas till att dra lärdom av brukares upplevelser och användning av färdigställda projekt genom kunskapsåterföring

Detta är en Master-uppsats från KTH/Urbana och regionala studier; KTH/Urbana och regionala studier

Sammanfattning: Landskapsarkitekter i Stockholm, samlades augusti 2015 på en skolgård i Årsta för att protestera mot vad de upplevde som en allt sämre möjlighet att bidra till kvalitativa miljöer. Mer specifikt protesterade de mot att kraven på vinst prioriterades över kvaliteten på de miljöer som byggdes, med effekten att bostadsgårdar, och förskolegårdar blir allt mindre och som de såg det, otillräckliga. I en doktorsavhandling från 2008 konstaterades det att arkitektens praktiska roll saknar plats för kunskapsåterföring av brukares synpunkter på färdigställda projekt. En sådan uppföljning utförs sällan och arkitektkontor saknar vetenskapliga metoder för att systematiskt utvärdera slutanvändares upplevelser och användning av dessa miljöer. En utvidgad kunskapsgrund kan användas för att stärka rollen samt fungera som underlag för arkitekterna i förhandlingar med byggherrar och entreprenörer där de kan påvisa tydliga argument för att upprätthålla goda kvaliteter. Den här rapporten undersöker hur rollen som arkitekt, planarkitekt och landskapsarkitekt kan utvecklas till att vara en mer kunskapsåterförande, detta genom att dra lärdom om hur brukare upplever och använder sig av färdiga miljöer och öka kunskapen kring detta inför framtida projekt. Arbetet syftar till att undersöka vilka vetenskapliga metoder som mest effektivt kan kartlägga hur brukare upplever och använder sig av de färdigställa miljöerna. Det har gjorts genom en fallstudie där tre stycken bostadsgårdar i Stockholmsområdet undersöktes genom metoderna platsobservation, enkät och intervju, med syftet att generera data vilken ska besvara hur de upplevs och används. Men också för att utforska hur en mer kunskapsåterförande eller återkopplande arkitekturpraktik skulle kunna se ut. Urvalet av fallen i form av tre olika bostadsgårdar belägna i Stockholmsregionen, gjordes i samråd med handledare från White Arkitekter efter förslag från kontorets landskapsarkitekter. För att bättre förstå tankar bakom utformningen av bostadsgårdarna utfördes även fyra intervjuer med totalt fem stycken landskapsarkitekter som alla var inblandade i utformningen. Platsobservationer utfördes vid sex tillfällen under fallstudiens gång för att dokumentera användningen av gården. En enkät utformades med ambitionen att samla in främst kvantitativ data från de boende i kvarteren gällande deras användning, upplevelser och åsikter om gården. Intervjuer valdes som metod för att på ett mer djupgående vis än i enkätundersökningen ta reda på hur de boende upplever och använder bostadsgården. Empirin samlad genom metoderna visar på att användarna av gårdarna är barn och familjer men på alla gårdar finns en uttryckt önskan och ett behov av att funktioner och ytor skapas för vuxna att koppla av och hitta plats för att sätta sig ned och fika, äta eller grilla ute på gårdarna. Möbleringen uppfattades som okej till bristfällig och bord och stolar var det som flest saknade i alla fallen. Boende i alla tre fallstudier svarade att gårdsmiljön upplevs som trygg men i två av fallen fanns indikationer på att belysningen särskilt kvällstid uppfattades som bristfällig. Grönskan däremot ansåg boende var okej till tillfredsställande på gårdarna. Sammanfattningsvis kunde ingen av de tre metoderna, platsobservation, enkät och intervju, direkt avfärdas som en olämplig metod för kunskapsåterföring av brukares användning och upplevelser av färdigställda miljöer. De har alla tre karaktärsdrag och kvaliteter som i grunden är oersättliga. De har också alla tre svagheter när det gäller vilken sorts data de kan samla in och hur väl den datan står sig på egen hand. Samtliga tre metoder bör användas i kombination för kunskapsåterföring om det är möjligt. I analysen kunde det konstateras att metoderna bör anpassas för att vara realistiskt genomförbara ur en konsults perspektiv, då tidsåtgången för genomförandet av metoderna är av största vikt. En standardisering av samtliga metoder är en förutsättning för det och aspekter som platsobservationer med kortare varaktighet, enkätundersökning utan skrivsvar samt genskjutsintervjuer istället för djupintervjuer är lösningar som möjliggör detta. Som avslutning presenteras ett förslag utformat med tanken att systematiskt användas efter färdigställda projekt, ett arbetssätt som kan inkluderas i projektbudgetar genom kontraktskrivningen mellan entreprenör och arkitekter.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)