Digital utveckling och ensamhet på äldre dagar : En kvalitativ studie rörande digitaliseringens påverkan på ensamhet hos äldre

Sammanfattning: Studier rörande ensamhet har länge varit aktuellt i forskningsvärlden och ökade risker för både fysisk och psykisk ohälsa har visats som eventuella konsekvenser av upplevd ensamhet och social isolering (De Jong-Gierveld & Van Tilburg, 2010; Cornwell & Waite, 2009). Ett samhälle som präglas av en ständig och hastig digitalisering, där digitala plattformar och kommunikationsverktyg i allt större grad tycks ersätta fysiska möten individer emellan (Arampatzi, Burger & Novik, 2018) kräver dock utökad kunskap kring dess påverkan på upplevd ensamhet. Därför syftar denna studie till att undersöka hur äldre ensamstående individer – som enligt tidigare forskning kan bedömas i särskild risk för känslor av ensamhet (De Jong-Gierveld, 1998) – upplever att digitaliseringen i samhället påverkar känslor av ensamhet. Totalt tio semistrukturerade intervjuer har genomförts med äldre ensamstående pensionärer från både en större och en mindre stad i Västerbotten. Innehållet av dessa har senare analyserats genom en tematisk innehållsanalys som präglats av en fenomenologisk grundhållning. Denna studie bidrar till ökad kunskap kring målgruppens användning av digital teknik och resultatet visar att alla intervjupersoner använder sig av minst en form av digital teknik på en daglig basis. Hur denna användning ser ut varierar mellan individerna beroende på personliga behov och intresse. Vidare redogörs för hur denna användning fungerar som verktyg i hanteringen av känslor av ensamhet i form av att fylla tystnad i hemmet samt bryta geografiska samt fysiska barriärer för social interaktion. Särskilt betydande gällande ensamhet visade sig vara att ha ett socialt kontaktnät i sin närmiljö och skillnader mellan digitaliseringens påverkan på de olika orterna diskuteras för att belysa hur påverkan på gemenskap och känslor av ensamhet upplevs i både en mindre samt större stad.