Barn i den vuxna staden : En studie om barns perspektiv i samhällsplanering

Sammanfattning: Dagens samhällsplanering står inför utmaningen med att behöva göra avvägningar, det finns flera olika intressen, såsom ekonomin som kommuner väljer att prioritera i högre utsträckning. Således tenderar barnfrågor att prioriteras lägre. Uppsatsen syftar till att undersöka och skapa förståelse för barns perspektiv i samhällsplanering. Studien undersöker hur barns perspektiv tas hänsyn till och hur det kan inkluderas på olika samhällsnivåer. Uppsatsen belyser varför barns åsikter är viktiga i planeringen ochhur barnen kan göras mer delaktiga. Vidare betonar vi att barn besitter viktig kunskap och erfarenheter som inte kan ersättas av vuxna, planerare. Henri Lefebvres rätten till staden teori (1996) används för att diskutera barns rätt till att ha inflytande i staden. Roger Harts delaktighetsstege (1992) fungerar som ett analysverktyg för att undersöka hur barnen görs delaktiga i respektive fallstudie. Kommunikativ planering används som ett förhållningssätt kring hur planerare ska tala och inkludera barnen i dialogprocesser. Studien har utgått från kvalitativ fallstudieforskning, där två fall studeras - den fördjupade översiktsplanen för Veberöd och IOP-projektet Guldängen. Fallstudierna har använts för attundersöka hur barns perspektiv implementeras utifrån top-down- och bottom-up tillvägagångssätt.I vår studie utmärker ett top-down tillvägagångssätt att det finns ett belutsfattade organ som styr och organiserar projekt eller planer. Ett bottom-up tillvägagångssätt präglas av information från medborgare, i detta fall barnen. I uppsatsen har vi intervjuat samtliga respondenter som har kunnat komplettera kunskapsluckor kring fenomenet. Studien visar på att planeringen styrs av ett starkt ekonomiskt intresse, vilket bidrar till att barnfrågor förminskas. Vi menar att politiken har ett ansvar att validera barnfrågor som ett viktigt intresse för att åstadkomma barnvänliga städer. Genom att se på samhällsplanering utifrån ett rätten till staden perspektiv kan det gynna barns inflytande. Det empiriska intervjumaterialet har varit givande för studien, eftersom det skapat en förståelse för hur dagens planeringen ser på barns perspektiv. Vi har kommit fram till att det behövs en kombination mellan top-down- och bottom-up tillvägagångssätt i planeringen. Därmed är det viktigt med ett gränsöverskridande samarbete på olika nivåer. Både internt inom kommunen och mellan lokala aktörer. En ytterligare slutsats är att planeringen bör ha en förändrad inställning till hur de implementerar barns perspektiv i samhällsplanering. Det finns metoder, men att barns perspektiv ofta inte tas vidare in i planeringen.