Jämförelse av karteringsmetoder inför bergklassificering i tunnlar

Sammanfattning: Säkerhet är ständigt en primär fråga vid byggnation, detta innefattar även drivning av tunnlar. För att förhindra ras eller utglidning av block undersöks och klassificeras därför berget. Tunneln som undersöks i denna studie kostar ungefär 7000 kr/timme att driva. Därför finns det mycket pengar att spara på effektivisering av arbetsmoment, däribland kartering. I denna uppsats jämförs därför tre olika karteringsmetoder såsom konventionell kartering, fotogrammetri och laserskanning. De olika metodernas Q- och RMR-index jämförs sedan med hänsyn till de olika ingående parametrarna i klassificeringssystemen.    Syftet med studien är att studera om de nya karteringsmetoderna har några ekonomiska och/eller säkerhetsmässiga fördelar, samt även eventuella fördelar vad gäller lagring av bergets kvalitet och egenskaper i digitalt format. Därutöver även att studera om de nya teknikerna kan ersätta den konventionella karteringsmetoden helt eller till viss del.     Laserskanning och fotogrammetri kan inte helt ersätta dagens konventionella kartering. Detta på grund av att alla parametrar för klassificeringssystemen inte kan observeras/tolkas i de framställda digitala modellerna, utan måste göras på plats. Dock kan de digitala metoderna kombineras med den konventionella och därmed är en fullständig kartering och klassificering möjlig. Däremot finns andra fördelar med de digitala metoderna såsom digitala lagringsmöjligheter, detaljrika lättolkade modeller och att de är tidseffektiva över längre sträckor.