En studie om sagoberättandets användning inom förskolan

Detta är en M1-uppsats från Högskolan i Jönköping/Förskolepedagogisk forskning; Högskolan i Jönköping/Förskolepedagogisk forskning

Sammanfattning:

Syftet i denna studie är att få ökad förståelse för hur förskollärare använder sagoberättandet i relation till barnens språkutveckling. Vi har utgått från frågeställningarna: På vilket sätt främjas barnens språkutveckling genom sagoberättandet enligt förskollärarna samt vilka metoder säger de sig använda för att gynna barnens språkutveckling?

I den teoretiska bakgrunden har vi belyst sagans struktur och sagoberättandets möjligheter för språkutvecklingen. Vi har under arbetets gång haft ett sociokulturellt perspektiv, vilket hör ihop med vårt sätt att se på lärandet. Med det sociokulturella perspektivet menas att miljö och samspel med andra har betydelse i lärandet. Kvalitativa intervjuer har genomförts med sex förskollärare och är vår datainsamlingsmetod i denna studie. Resultatet har vi tolkat med hjälp av den hermeneutiska spiralen vilket innebär en tolkning av texten med strävan att få fram en innebörd och mening som respondenten haft. Studien visar att förskollärarna anser att sagoberättandet är en viktig del i språkutvecklingen. Sagoberättandets metoder som använts är läsa högt, muntligt berättande och dramatisering av sagor.  Användningen av dessa metoder varierar mellan de förskollärare som ingick i studien. Resultatet visar att antalet barn har en påverkan i förskollärarnas val av metoder vid sagoberättandet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)