Påföljdsbestämning för unga lagöverträdare - särskilt om valet av de frihetsberövande påföljderna

Sammanfattning: Det råder i svensk rätt en grundläggande uppfattning om att unga lagöverträdare bör särbehandlas i påföljdssystemet på grund av bland annat deras bristande mognad och relativt stora sanktionskänslighet. Denna uppfattning kommer till uttryck såväl genom reglerna om ungdomsreduktion i 29 kap. 7 § BrB som genom de särskilda ungdomspåföljderna som utgörs av ungdomstjänst, ungdomsvård och sluten ungdomsvård. Påföljdssystemet för unga lagöverträdare, med vilka här avses de som har begått brott innan arton års ålder, är komplext och inte alltför lättöverskådligt. Utöver de särskilda ungdomspåföljderna kan andra påföljder såsom exempelvis fängelse komma att väljas. En utgångspunkt i svensk rätt är att det i största möjliga mån bör undvikas att döma unga lagöverträdare till frihetsberövande påföljder. En presumtion för att påföljden bör bestämmas till fängelse anses uppkomma om påföljden, i det fall att fängelse väljs, bör bestämmas till ett års fängelse eller mer. En sådan presumtion för fängelse anses omfatta även unga lagöverträdare För att bestämma påföljden för unga lagöverträdare till fängelse krävs att det föreligger synnerliga skäl. Sådana synnerliga skäl för att bestämma påföljden till fängelse kan utgöras av brottets art och straffvärde samt om den tilltalade tidigare har begått brott. En utgångspunkt är emellertid att påföljden ska bestämmas till sluten ungdomsvård om det inte föreligger särskilda skäl för att istället bestämma påföljden till fängelse. Särskilda skäl för att bestämma påföljden till fängelse istället för sluten ungdomsvård kan utgöras av att påföljden måste bestämmas till mer än fyra års sluten ungdomsvård vilken är den längsta tid som sluten ungdomsvård kan bestämmas till. Ett annat skäl kan utgöras av att så lång tid förflutit mellan tiden för brottet och den efterföljande lagföringen att den tilltalade inte längre åldersmässigt är lämpad för att placeras på ett slutet ungdomshem. Utöver de i lag stadgade skälen för att bestämma påföljden för unga lagöverträdare till fängelse eller sluten ungdomsvård har det förekommit att domstolarna i valet av påföljd även tar hänsyn till andra omständigheter såsom den tilltalades personliga förhållanden och behov. En sådan individualiserad bedömning har sitt ursprung i den s.k. behandlingstanken som tidigare präglade påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Genom reformer av påföljdssystemet har lagstiftaren framhållit att de straffrättsliga principerna om förutsebarhet, proportionalitet och ekvivalens ska ligga till grund för påföljdssystemet. Dessa principer har inte fått fullt genomslag i behandlingen av unga lagöverträdare där även andra faktorer kan inverka exempelvis genom att domstolarna medelst individualiserade bedömningar bestämmer påföljden utifrån vad som bedöms som lämpligast i de enskilda fallen. Ett sådant förfarande framstår emellertid inte som fullt ut förenligt med lagstiftarens intentioner och riskerar att medföra att rättstillämpningen framstår som oförutsebar och subjektiv. Genom förslagen till en reform av påföljdssystemet i SOU 2012:34 Nya påföljder kan påföljdssystemet för unga lagöverträdare komma att bli lättare att överblicka. En reform kan också medföra att principerna om förutsebarhet och ekvivalens får större genomslag i rättstillämpningen.