Etnopoetisk transkribering av musikinteraktion i demensvård : en metodutveckling

Sammanfattning: Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om ett experimenterande med etnopoetisk transkribering av den i fältarbetet skapade etnografin kan ge fördjupade insikter i musikens funktion och betydelse inom demensvården. Det sju dagar långa fältarbetet på ett demensboende gav upphov till ljud- och videoupptagningar, intervjuer med personalen, samt fältanteckningar och -dagbok. Etnografin presenteras i två empirisk- analytiska kapitel, av vilka det första undersöker formellt organiserade musiksituationer, medan det andra undersöker informella musiksituationer på demensboendet. Den etnopoetiska transkriberingen eftersträvar att i text så noggrant som möjligt återge tal och sång, liksom även de minsta detaljer i mänsklig kommunikation, så som prosodi, gestik, koreografi och andra paralingvistiska element. Som svar på fem ställda frågor konkluderar undersökningen att den etnopoetiska transkriberingen tydliggör: 1) hur spegling, upprepning och turtagning strukturerar samspelet mellan vårdtagare och personal; 2) den sociala interaktionen mellan forskaren, personer med demenssjukdom och deras personal; 3) hur musik förekommer i situationer som inte vid första anblicken uppfattas som musik; 4) demenspatienter (som agerande subjekt); 5) den kommunikativa musikkompetensen hos personer med demenssjukdom, de anhöriga och personalen.