Östra promenaden : ett stadsläkande promenadstråk i Uppsala med trygghet och trivsel i fokus

Sammanfattning: Social fragmentering av städer är ett problem som växer samtidigt som prioriteringen i stadsutveckling ofta fokuserar på annat än det sociala klimatet (Listerborn m.fl. 2014, ss. 7-9). En läkning av staden kan åstadkommas till exempel genom överdäckning av järnvägsspår eller annan infrastruktur. På så sätt kan olika intressen i staden, både sociala och infrastrukturmässiga, kombineras i en lösning som frigör yta i stadslandskapet. Syftet med uppsatsen är att utforska ett överdäckat Österplan i Uppsala ur rumsliga och sociala perspektiv. Detta för att visa hur överdäckningen möjliggör ett stadsläkande och förenande samspel där trivsel och trygghet för fotgängare prioriteras. Dessutom ämnar arbetet utmana normer kring prioriteringar i Uppsalas stadsrum och i förlängningen stadens hållbarhet. Gestaltning utifrån den adaptiva modellen användes som metod för att skapa en lösning med grund i teori och platsegenskaper. I begreppen läka stad och upplevd trygghet och trivsel finns gemensamma nämnare som handlar om ökad rörlighet och social närvaro. För att skapa en balans i mänsklig skala mellan trygghet och trivsel bör öppenhet, slutenhet och variation ha lika mycket tyngd i gestaltningen. Utforskningen av Österplan resulterade i ett promenadstråk som anpassades till platsens förutsättningar genom att inkludera befintliga korsande stråk och att länka närliggande noder. Samtidigt anpassades aktiviteter i området efter stadens behov och befintliga funktioner inom området för att locka många fotgängare. Gestaltningen visade hur ett överdäckat stadsrum kan nyttjas för att minska fragmentering och öka vistelsemöjligheterna för fotgängare på området. Den blev en kompromiss mellan trygghet och trivselaspekter som samtidigt stöds av principer i övergripande skala för stadsläkning. På så vis skapades ett stadsläkande promenadstråk med trivsel och trygghet i fokus. Förslaget utmanar tidigare normer i Uppsalas stadsrum vad gäller prioriteringar genom att sätta fotgängare först i ett storskaligt stadsutvecklingssammanhang. Förslaget utmanar även konventionellt tänkande kring stadsbilden av Uppsala och utvecklingen av staden ur ett socialt hållbarhetsperspektiv.